Första hjälpen
Försök inte trösta
Ord som ”det är inte så farligt” blir lätt till hån i en sorg. Hjälp den sörjande att sörja istället för att försöka trösta.
Var nära och var närvarande
Visa att du finns - att du ställer upp och att du deltar. Våga visa din egen sorg och bestörtning.
Lyssna aktivt
Det finns inga, aldrig så välmenade råd som hjälper. Men lyssna, ta in och bekräfta känslan. Var delaktig.
Sök gärna kroppskontakt
När du inget kan säga, räcker det långt med att hålla en hand eller kramas.
Var inte rädd för gråten
Det är kroppens eget sätt att uttrycka en stark känsla. Håller du tillbaka den stoppar du känslan, och den dyker upp senare - ibland efter många år.
Ge hjälp med orden
Fråga försiktigt hur det var, vad som hände, hur det kändes. Ett sätt att få ur sig något av sorgen är att klä den i ord. Samtidigt är det första steget till en bearbetning, som senare hjälper en vidare.
Svik inte
Se till att du finns tillgänglig. Lämna ditt telefonnummer och visa att du är beredd att fortsätta samtalet.
Kom igen
Ta ansvar för att höra efter hur det är. Om det inte går att träffas, skriv gärna ett litet kort ”Tack för samtalet senast. Jag tänker på Dig”. I och med att du skriver finns tanken där - i konkret form.
Var dig själv
Försök inte vara psykolog, läkare eller diakon - om du inte är det. Vi gömmer oss ofta bakom våra yrkesroller. Här är det bara medmänsklighet, medkänsla och inlevelseförmåga som gäller.
