Stela och Ajesta jobbar med förskolebarn i Kisingas byarna Luhapo och Msale.
Foto: Rune Persson.

Ajesta och Stela - hur går det?

Rune Persson intervjuar förskolelärarna Ajesta och Stela i samband med deras kurs vid Stiftets förskola i Iringa i maj 2015.

Ja, så har jag ju också träffat Ajesta och Stela, som är här i Iringa för en påfyllnadskurs när det gäller förskolearbetet. De är ju förstås väldigt glada över att få komma hit igen, även om det blev lite oväntat för dem att de på egen hand fick ta över hela förskolan under den vecka då ordinarie läraren hade farit bort på kurs. Säkert lärde de sig mycket på det, och hade inte de varit här så skulle nog skolan ha stängt sin verksamhet under den tiden.

Berätta något om era arbeten.
Vi är lärare på var sin förskola, Ajesta i Msale och Stela i Luhapo. Ingen av oss har någon formell lärarutbildning, utan vi har blivit ombedda att bedriva förskoleverksamhet därför att det fanns ett så stort behov av detta. Det är väldigt lång väg att skicka de små barnen till de skolor som finns så det betydde väldigt mycket att församlingen startade upp egna skolor som nu finns i byn.

Det är ett roligt arbete och väldigt viktigt. Om inte kyrkan ställde upp så skulle det inte bli någonting. Men tyvärr har församlingen väldigt små resurser så vi får klara oss helt på egen hand.

Vi skulle också ha lite lektioner i engelska, men många av de här barnen kan inte ens prata swahili utan de kan bara sitt stamspråk, så vi måste börja med swahili först.

Barnen är här 3 timmar varje dag och vi varvar teori, lek och matstund.
Tyvärr har v inga som hjälper oss utan vi är helt ensamma och får göra allting själva. Förutom att vara med barnen så ska vi jobba med förberedelser, städa, laga mat, hämta ved, bära vatten, undervisa, plocka ihop efter dagens slut, och sedan gå hem. Dagarna kan ibland bli väldigt långa, från gryningen till sent på eftermiddagen eller kvällen.

Berätta om era skolor och skolbarnen

Ajesta har just nu 15 barn i sin grupp, men hon räknar med att det kommer att vara minst 20 barn innan terminen är slut. Stela har 23 barn, men det kommer att öka till 30 st. Föräldrarna ska ju egentligen bidra med en del pengar till barnens verksamhet, men många av dem har inga pengar alls så de kan inte betala, och vi kan ju inte skicka hem barnen för den skull, utan de får vara kvar även om föräldrarna inte betalar.

Vi ser det här som ett viktigt evangelisationsarbete och vi känner tydligt att vi är kallade av Gud till detta, så det blir till stor del att vi gör det här mer eller mindre ideellt.
Men vi ser också att barnen blir förändrade och genom barnen påverkas också föräldrarna.
Vi försöker ibland kalla till föräldrasamlingar men det är nästan aldrig någon som kommer.

Vad behöver ni för material? Om ni får pengar, vad tänker ni då köpa in?
Vi kommer att köpa leksaker, dockor, fotbollar, gungor och sådant som barnen kan ha och leka med. Men vi behöver också skrivböcker, pennor, suddgummin, ritpapper och kritor som vi kan använda på lektionerna. De här sakerna gör att barnen dras till skolan och att de gärna vill stanna kvar där. Det kommer också andra barn, som inte är inskrivna i förskolan, och leker tillsammans med våra barn. Det gör att det blir en bättre sammanhållning också i byn.

Vi behöver också skaffa lärarhandledningar, registerböcker, muggar och kärl/hinkar att förvara vatten i. Så behoven är ganska många.

Det är jättebra, det är roligt och vi behöver det verkligen. Förra året var det fantastiskt bra och vi lärde oss väldigt mycket. I år blev det tyvärr någon miss i kommunikationen mellan stiftet och förskolan, så att förskolans rektor inte hade fått några uppgifter om att vi skulle komma. Det löste sig ändå, men det blev ju ingen tid för förberedelser, och det mesta måste därför improviseras.

Vi har hört att det finns flera ställen här i Iringa där man kan gå korta specialkurser för förskollärare på 2-3 månader, som också innebär att man får ut ett intyg efter avslutad kurs. Vi skulle gärna vilja gå någon sådan kurs för att kunna utvecklas som lärare. ”Studiebesöket” här på kyrkans förskola är väldigt bra, men det ger ingen större utveckling i arbetet.  

Vad vill ni att vi ska be för? Speciella förbönsämnen?
Det är en stor förmån att vi kan be för varandra och Gud har lovat att han hör och svarar på bön. Vi skulle vilja nämna följande böneämnen.

Bed för/om:         

  • Alla människor (föräldrarna) i våra byar, att de ska se och förstå hur viktigt det är med förskolearbetet
  • Att församlingens ledare ska fyllas ännu mer av kärlek till varandra och att vi ska ha en god sammanhållning i kyrkan 
  • Frimodighet för oss lärare, att vi inte ska bli trötta och ge upp
  • Vishet och förstånd så att vi gör rätta saker
  • Att vi ska kunna vara goda kristna förebilder för både barn och föräldrar
  • Guds beskydd över oss och vår skola
  • Guds välsignelse över allt vårt arbete

Allt väl till er båda, och hälsa alla vänner så gott.  

Fridshälsningar /Rune  

Ajesta och Stela är förskollärare, som jobbar i Kisinga församling i Tanzania med stöd av Rödöns församling.
Foto: Rune Persson, Iringa