Eftertanke

Längtan efter ett ansikte

Som barn så förvandlade jag ofta den runda polarmackan med gurkskivor till ett huvud med två stora ögon. Hade jag en skiva paprika gick det också att vrida och vända på den för att få en glad eller ledsen mun. Vi kan se ansikten i en smörgås, i molnen på himlen eller i något annat om fantasin tillåter. Men det är inte bara i fantasin som jakten efter ett ansikte sker. Det unga barnet söker direkt kontakt med sin förälder.
När min nyfödde son fäste blicken vid mig bara några minuter gammal, så släppte han den sedan inte. Vi tittade på varandra och jag kunde med min blick bekräfta hans behov av att få bli sedd.

I vår hjärna så finns det ett eget område i tinningloben som är tillägnat att
känna igen ansikten. Ansikten är viktiga för oss. Det sociala är viktigt för
oss. Vi har ett behov att se andra och ser vi inga människor börjar vi leta
efter ansikten i andra objekt. Äventyrare som har varit ute länge på egen
hand har berättat att de mer och mer börjar se ansikten i naturen runt omkring
dem, så stark är denna längtan i oss.
Vi står inför advent. En ljus högtid i en mörk årstid. Vi vet att advent och jul inte kommer bli som det brukar. Men budskapet som advent för med sig är det samma och kanske behöver vi det mer än någonsin: ”Ett nådens år”. På samma sätt som vi människor alltid har letat efter ansikten har människan alltid letat efter gud. I Jesus Kristus visar Gud sitt sanna ansikte för människan. Människan behöver inte söka efter Gud och andlighet i döda ting. Gud uppenbarade sig som människa för att kunna stå ansikte mot ansikte med oss. Ett ansikte som ser, förlåter och bekräftar dig.

Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid.
I Faderns Sonens och den helige Andes namn
Amen

Tomas Nilsson
Präst