Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Korskrankens betydelse för reformationens kyrkorum

Under och efter reformationen fick korskranket – avgränsningen mellan församlingshus och kor – förnyad betydelse i kyrkorummen. Vissa korskrank hade sitt ursprung i medeltiden, andra byggdes dit. På 1800-talet förlorade korskranken sin betydelse. Här kan du läsa mer om korskranket.

avgränsning i kyrkorummet

Det medeltida kyrkorummet hade en tydlig markering mellan långhus och kor, det vill säga mellan det utrymme som var församlingens och själva altarrummet, dit främst prästerskapet hade tillträde.

I äldre medeltid markerades detta genom att dessa funktioner lades i varsin byggnadskropp, där det smalare koret antingen hade rak avslutning, eller var försedd med en absid, det vill säga en halvrund utbuktning i öster.

Denna distinkta markering i plan mellan långhus och kor fanns inte bland de kyrkor som uppfördes senare under medeltiden. Då blev i stället den så kallade salkyrkan förhärskande, som bestod av ett sammanhängande rektangulärt rum.

korskrank i trä

Kyrkorummet i Mariestads domkyrka får rymd från de höga spetsbågiga ribbvalven, vars tyngd bärs av kraftiga murpelare. Invändigt framstår kyrkan med sina ribbvalv nästan gotisk till sin  karaktär, men till skillnad från de medeltida kyrkorummen är de målade dekorationerna mycket sparsamma. Även om den ursprungliga kyrkan är bevarad till sina huvuddrag, präglas interiören av senare förändringar och förvärv. En stadsbrand 1693 fick stora konsekvenser för kyrkans inredning, bland annat gick såväl orgel som korskrank förlorade.
Kyrkorummet i Mariestads domkyrka får rymd från de höga spetsbågiga ribbvalven, vars tyngd bärs av kraftiga murpelare. Invändigt framstår kyrkan med sina ribbvalv nästan gotisk till sin karaktär, men till skillnad från de medeltida kyrkorummen är de målade dekorationerna mycket sparsamma. Även om den ursprungliga kyrkan är bevarad till sina huvuddrag, präglas interiören av senare förändringar och förvärv. En stadsbrand 1693 fick stora konsekvenser för kyrkans inredning, bland annat gick såväl orgel som korskrank förlorade. Bild: Alex & Martin/ Ikon

Det har diskuterats av forskarna huruvida det även i de medeltida salkyrkorna fanns en markering mellan långhus och kor, genom så kallade korskrank i trä. Vissa forskare hävdar att detta har varit direkt ovanligt i de ordinära sockenkyrkorna från senmedeltiden, medan nya rön kunnat visa att sådana faktiskt funnits.

korskranken signalerar det vardagliga

Det som är säkert känt är att korskranket under och efter reformationen fick en förnyad betydelse i kyrkorummen. Bevarade räkenskaper visar en stor aktivitet under 1500- och 1600-talen i att avgränsa långhus och kor. Visitationsprotokoll från 1600-talet visar att korskranken särskilt inspekterades och att eventuella brister noterades.

Ibland har korskranken sannolikt haft medeltida ursprung, och kanske endast byggts om eller omgestaltats, i andra fall har det rört sig om helt nytillkomna arrangemang. Medan korskranken under den katolska tiden var en gräns mellan församlingsrummet och den del av kyrkan som endast munkar och präster hade tillträde till så signalerade korskranken nu, liksom predikstolarna, att det nu var predikan, bön och sång som präglade det vardagliga gudstjänstlivet.

ovanligt med nattvard

Nattvarden kunde under 1600-talet tas endast av den som ”skriftat sig”, det vill säga bekänt sina synder inför en präst, något som under denna tid vanligen gjordes enskilt. Sannolikt, menar forskningen, gick den vanlige sockenbon till nattvard bara någon eller några gånger per år. 

korskranken förlorar sin betydelse

Korskranken behåller sin aktualitet fortfarande under 1700-talet. Dekorativa eller symboliska delar av korskranket förekommer i det långt framskridna 1700-talet. Till exempel finns i ett flertal kyrkor i norra Sverige karaktäristiska pyramider uppställda på bänkkvarterens östra gavel, som en diskret markering av den viktiga skiljelinjen mellan församlingsrum och korparti.

Omkring 1800 förlorade korskranken sin betydelse. I de nya kyrkor som då uppfördes stod altarrummet öppet, helt utan avgränsning inför gudstjänstbesökaren.