Ungt utbyte för förståelse och respekt

Svenska kyrkans internationella arbete omfattar allt från stöd vid katastrofinsatser till att jobba med långsiktiga utvecklingsfrågor. Utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan är en del i detta breda arbete och ger ungdomar möjlighet att besöka systekyrkor i Brasilien, Filippinerna, Tanzania och Costa Rica.

Förra året var Karlstads stift för första gången med i programmet. Signe Josefsson och hennes syster Lisa blev de två första ungdomarna att delta.

– Jag sökte så fort jag såg att möjligheten fanns. Jag tycker det är kul att lära mig nya saker på plats istället för att läsa om dem. Och att lära känna och få känslomässiga kopplingar till män­niskor i hela världen, det är häftigt, säger Signe.

Under sin utbytestid gör ungdomarna även ett miniprojekt utifrån valfritt tema. Signe, som under sin första tid bodde på en bondgård med storskaligt jord­bruk, val­de att fördjupa sig i hur den ökade efterfrågan på livsmedel globalt påverkar brasilianska bönder lokalt.

– Eftersom Brasilien är väldigt stort när det gäller livsmedelsproduktion blev det intressant att titta närmare på hur jordbruk och klimatförändringar påverkar varandra, liksom hur jordbruket hänger ihop med rättvisefrågor.

Lisas destination blev Filippinerna, där hon bland annat fick bo hos risbönder och prova på att odla ris.

– Något som verkligen slog mig medan jag var där är att fattigdom kan vara så mycket mer än svält. Risbönderna har ju gott om mat men deras hus är exempelvis dåligt byggda och de är väldigt rädda för hur klimatförändringarna kommer att påverka dem.

Just fattigdom var också temat för Lisas miniprojekt. Hon besök­te bland annat ett barnhem för gatubarn  i huvudstaden Manila där hon bad barnen måla sina drömmar. De flesta målade ett hus.

– När jag var tillbaka i Sverige träffade jag skolbarn och bad dem rita sina drömmar, då blev det många teckningar på exempelvis godisland och Playstation 4.

Sedan Lisa kom tillbaka till Sve­rige har hon försökt prata mer med för henne okända människor.

– I Filippinerna är människorna väldigt familjära och pratar fast man inte känner varandra. Jag försöker utmana mig själv att fortsätta med det här hemma. Det är så många som har tappat nyfiken­heten på nya människor här i Sverige, man är mer intresserade av sina mobiltelefoner.

Både Signe och Lisa är mycket nöjda med sina resor och är nu ute och föreläser om sina erfarenheter.

– Det jag tycker är extra bra med utbytesprogrammet, jämfört med till exempel att vara volontär, är att det verkligen är ett ömsesidigt utbyte: det kommer också ungdomar hit till Sverige från de länder vi besöker, säger Signe.

Hon får medhåll av Lena Olsson, som är ansvarig för det internationella arbetet på Karlstads stift.

– Det är inte bara vi svenskar som ska få möjligheten att åka och få nya perspektiv, vi måste också öppna våra dörrar och ta emot besökare.

Nu är brasilianarna Tobias da Paixão Fiegenbaum och Wellington Gums i Sverige. De bor första halvan av tiden i Värmland och andra halvan i Göteborg.

– Jag gillar Sverige, förutom att det var så kallt på vintern, berättar en glad Wellington som bor i en värdfamilj i Säffle under sin tid i Värmland.

– I Brasilien säger man att svenskar är ganska osociala och kalla, men vi har träffat jättemånga öppna, sociala och snälla människor här.

En av sakerna han vill ta reda på under sin tid här, är likheter och skillnader mellan svenska och brasilianska kyrkan.

– Upplägget på konfirmationen är till exempel väldigt annorlunda, hos oss går vi och läser varje lördag i två eller tre år innan vi konfirmeras.

Som sitt miniprojekt har Wellington valt att titta närmare på den svenska sopsorteringen.

– I Brasilien lägger vi bara ut alla våra sopor på gatan där sophämtare hämtar dem. Vi sorterar ingenting.

Han har bland annat besökt och imponerats av en återvinningsstation i Åmål.

Tobias älskar den svenska vintern. Både kylan så väl som att åka skridskor, skidor och pulka.

– Jag ville åka på utbyte för att träffa nya människor och se världen ur ett nytt perspektiv, och det tycker jag att jag har uppnått. Bland annat har möten med flyktingar som kommit hit till Sverige berört mig djupt och fått mig att vilja arbeta för en bättre värld samt att inse hur mycket jag har att vara tacksam för.

Han konstaterar också att vi alla har fördomar, men att vi genom att resa och vara öppensinnade kan minska fördomarna och öka respekten för varandra.

– Jag försöker lära mig namnen på alla jag träffar. Det ger männi­skor en identitet när man säger deras namn, även om man inte kan deras språk. Så genom att minnas namn kan man bidra till en bättre värld.

Som miniprojekt ska Tobias titta närmare på antingen svensk musik eller svenska bokförlag.

Lars Johansson är församlings­pedagog i Säffle och Wellingtons handledare under tiden i Värmland.

– Det har varit ett intressant och givande utbyte och jag har lärt mig mycket om den brasilianska kyrkoverksamheten och om Brasilien i stort. Och Wellington har bland annat varit med i vår konfirmationsgrupp och förhoppningsvis inspirerat våra ungdomar att vilja åka på utbyte.

– Det är även nyttigt ur det perspektivet att man själv måste tänka till vad som är typiskt för Svenska kyrkan och Säffle, så man vet vad man ska visa och berätta om.

Både ungdomarna som åker iväg och de som kommer hit går en förberedande kurs i Sigtuna.

– De som kommer hit får information om Sverige och Svenska kyrkan, allt för att de ska få ut så mycket som möjligt av sin vistelse här. Och de som reser iväg får information om landet de ska åka till, berättar Lena Olsson.

Hon poängterar att det är viktigt att man inte deltar i utbytet fångad i sin egen förförståelse och tror att man kommer med en sanning, utan att man möts och respekterar varandras sanningar.

– Utbytesprogrammet i sig handlar om möten och alla verkliga möten kräver ett möte i ”ögonhöjd”, vilket i sig skapar respekt och större förståelse för varandra.