Emmy Lindgrens tjänst är placerad i Karlstadsstadsdelen Norrstrand, men en viktig del av hennes arbetsuppgifter består i att vara präst för alla i Karlstads stift som är döva och som har teckenspråk som modersmål. Sammanlagt är det ett tjugotal personer, de flesta i hög ålder.
Teckenspråk är inte hennes eget första språk, hon studerade det parallellt med prästutbildningen.
– Tanken är att jag ska ha gudstjänster på teckenspråk, men behovet får styra. Under pandemin har vi träffats utomhus, tagit promenader och fikat. Fikat är det viktigaste.
Att göra kyrkan tillgänglig är hennes mission. Hon arbetar bland annat med en grupp som består av unga vuxna med olika funktionsvariationer, och ska starta en grupp för familjer med barn som har särskilda behov.
– Det är viktigt för de här familjerna att de kan känna att det finns någonstans där de är norm.
Emmy började utbildningen direkt efter gymnasiet. När hon prästvigdes i juni 2020 hade hon nyligen fyllt 25. Hon har ett särskilt ansvar för Svenska kyrkans unga och tycker att det är en fråga om tillgänglighet också att underlätta så att unga nås av kyrkans budskap.
Hon var själv ungdom i kyrkan.
– Jag är uppväxt bredvid Mariagården i Skattkärr, och var med i nästan alla grupper som kyrkan hade.
Fler kvinnor än män är nu präster i Svenska kyrkan.
– Ändå kan jag fortfarande mötas av inställningen att jag inte är riktigt lika mycket präst som en man är. Det är fortfarande mycket som är skevt i kyrkan.
Sedan 2014 är Svenska kyrkans högsta ledare en kvinna.
Emmy Lindgrens ögon lyser när hon talar om ärkebiskopen.
– Hon är så otroligt bildad och en sådan förebild! Hon bryter mot så många normer. Kvinna och inte svensk från början. Vi har en ärkebiskop som syns. Det händer nåt när påven tar Antje Jackelén i hand.
Text Annika Lindqvist
Bild Pär Schwenk