Vad kan vi vuxna lära av barnen? Jo: förundran. Ibland tror vi vuxna oss om att vara mycket seriösa när vi med pessimism bedömer händelseutvecklingen i världen, och hela tiden pekar på allt som är på väg åt skogen. Vi har helt enkelt förlorat förmågan att förundras, att tro, att hoppas. Här kan vi vuxna lära av barnen, av barnaskapets ande. För att citera Broder Roger från Taizé: ”Barnaskapets ande innebär klarsyn. Den är inte enfaldig, utan skarpsynt … barnaskapets ande bromsas inte upp av stelbenta kyrkliga strukturer. Den bryter igenom som vårflöden i tjällossningstid.”
Sjätte tanken om vänlighet
"Vill du låna min leksak?” ”När man delar med sig gör man nån glad”