De firar kristna högtider som jul och påsk. De låter döpa sina barn och gifter sig i Svenska kyrkan där de är medlemmar.
Men de kallar sig inte kristna och tror inte på Gud. Religionsvetaren David Thurfjell har kallat dem ”Det gudlösa folket”. Så heter hans bok om de postkristna svenskarna som kom ut 2015.
Där visar han hur betydelsen av ordet ”kristen” har ändrats under 1900-talet från att ha varit en allmän beteckning på någon som bor i samma land, firar samma högtider och har samma värderingar som andra. I början av seklet var nästan alla svenskar döpta, alltså var de kristna.
Så sent som 1957 fick barnen i småskolan, dåtidens lågstadium, kristendomen presenterad för sig genom tolv teman. Det var naturen, trygghet, aftonbön, hjälpsamhet, att dela med sig, att vara aktsam om det som lever, kamratskap, vördnad för gamla, tacksamhet, att tänka på andra, söndag och gudstjänst.
Allt som är hedervärt och bra, det var kristendom. I dag, skriver David Thurfjell, är det väl bara aftonbön och gudstjänst som kvalar in som begrepp som har med kristendom att göra.
– Vi fått ett mycket snävare religionsbegrepp. I dagens Sverige är det de frikyrkliga som kallas för kristna, säger David Thurfjell.
Som kristen förväntas du alltså vara strikt bibeltroende och ta sånt som Marias jungfrufödsel av Jesus som en bokstavlig sanning. Det gör kretsen av kristna svenskar tämligen begränsad, långt mindre än den folkkyrkliga tanke som Svenska kyrkan står för.
I boken om det gudlösa folket drar David Thurfjell ut parallellen till synen på religiositet över huvud taget. Han har intervjuat städernas sekulariserade medelklass. De postkristna, de som växte upp i en kristenhet men som nu inte längre betraktar sig som religiösa. De som fått svenskar att kallas världens mest sekulariserade folk.
– Ja, om man menar religiösa på amerikanskt vis så är svenskarna världens minst religiösa folk, säger David Thurfjell.
Epitetet kommer från World Values Survey, ett världsomspännande forskningsprojekt som samlat in data om tro sedan 1981.
– Forskarna jämför graden av religion i hela världen, men det är amerikanska sociologer som gjort undersökningen och därför är det amerikansk standard som räknas. Hur ofta går du i kyrkan? Tror du på en personlig Gud? Kallar du dig religiös? De vanliga svennebanan-kristna går inte i kyrkan, de säger inte att de tror på Gud. Så deras svar räknas inte som religion, säger David Thurfjell.
Tidigare har han forskat om de religiöst extrema, som muslimska shiiter och tungomålstalande romska pingstvänner. I Pingstkyrkan gills inte det svenskkyrkliga dopet. Ska du räknas som kristen där, måste du döpas på nytt.
När han föreläste om sina shiiter och pingstvänner kom den urbana medelklassen och lyssnade. Läkare, lärare och socialarbetare som var medlemmar i Svenska kyrkan men hade mycket bristfällig kunskap om sitt eget arv och inte räknade sig som kristna. Det gjorde honom intresserad av att forska på sina åhörare, så han knackade dörr i medelklassområden och ställde frågor om tro.
– En del av den självbilden är att andra är religiösa. Det var något man var i det förflutna och något som andra är nu, säger David Thurfjell.
De som räknas som allra mest ”andra” på senare tid är muslimer. De är väldigt religiösa. Tror vi.
Men det beror på. Studerar man motsvarande muslimsk grupp så stämmer det inte alls.
– De som har muslimsk familjebakgrund, de vi kallar kulturmuslimer, är mindre religiösa än de kulturkristna, säger David Thurfjell.
Det är inte så konstigt. Alla stora invandrarländer till Sverige på senare år har haft en mycket stark sekulär tradition under 1900-talet, länder som Iran, Irak, Syrien, Turkiet och Bosnien. Den omfattande religiösa väckelse som uppstått där har gjort det först på senare tid.
Forskarna har ställt frågor till den webbpanel med 60 000 personer som används av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, ett institut som gör regelbundna mätningar av opinionen i olika frågor. De har valt ut 900 deltagare med muslimsk familjebakgrund.
Precis som de kulturkristna som inte anser sig ha någon religion, är det många i den gruppen som inte ser sig som muslimer. Bara 38 procent av dem med två muslimska föräldrar betecknar sig själva som muslimer. Av dem som har en, är det bara 10 procent. De andra är sekulära före detta muslimer, precis som många svenskar med kristen bakgrund betecknas som postkristna.
– Samma kritiska syn på religion som finns hos de postkristna hittar vi hos de postmuslimska. De är faktiskt mer kritiska än kristna svenskar. Det är alltså inte bara icke-muslimer som är islamkritiska. Människor med muslimsk bakgrund är det i nästan lika stor utsträckning.
Problemet med webbpaneler är att de som ingår i dem själva har anmält att de vill vara med. Det gör att fler svarar på frågorna, vilket är bra för att veta att svaren gäller en större grupp än just de som svarat, men det försämrar representativiteten. En nyanländ flykting från Syrien som har svårt med språket har knappast anmält sig dit.
– Nu ska vi göra en postenkät som vi skickar till hemadressen till ett representativt urval. Det kan ge lägre svarsfrekvens men i kombination med svaren i webbpanelen bör det ge oss en ganska bra bild av den här gruppen, säger David Thurfjell.
Det kan ge svar på hur religiöst det egentligen är att fasta under ramadan och avsluta med att fira eid. Eller hur mycket religion det ligger bakom beslutet att inte äta gris.
– Att högtidlighålla ramadan i den muslimska världen är väldigt likt hur vi högtidlighåller julen. Man firar högtider, men bara för att det är tradition. Man äter inte gris, men inte för att det står för något religiöst, utan bara för att man säger att det är äckligt med griskött, säger David Thurfjell.
Text: Börge Nilsson/TEXTRA