Luther skrev den allra första barnbibeln redan 1528. Det var viktigt för Luther, som just själv blivit pappa, att även barn fick ta del av Bibeln. Redan i Luthers barnbibel, som hette Passional, fanns de tre drag med som än idag utmärker barnbiblar: 1/Det är ett urval av bibelberättelser 2/Texten har bearbetats 3/Det är illustrationer. Alla dessa tre drag är lika viktiga. Vilket urval av berättelser görs? Vilken teologi kommuniceras i textbearbetningen? Talar illustrationerna till läsaren? Dessutom har barnbiblar, liksom all barnlitteratur, två helt olika läsare: barn OCH föräldrar. Ofta missar man att även föräldern tar del av Bibeln via barnbibeln.
Hundratals och åter hundratals barnbiblar har kommit ut under årens lopp. Enbart i Tyskland släpptes 226 olika barnbiblar under åren 1955 och 2005. Och då har man bara räknat helbiblar, det vill säga barnbiblar som börjar med skapelseberättelsen och slutar i Nya testamentet.
Barnbiblar är med andra ord några av de allra äldsta barnböcker vi känner till. Barnbiblar var för Luther helt enkelt ett sätt att sprida kristen tro till det uppväxande släktet – och till föräldrarna.