Nya vänner för både infödda och nyanlända

På Kulturcafét möts nya och gamla Brålandabor.  Varje vecka.  I drygt två år har verksamheten funnits.

– Först kom vi hit för att lära oss svenska, nu kommer vi hit för att träffa våra vänner, säger Ahmad Jomaa och lyfter upp ettårige sonen Ivan i knät.

Att värna människors rätt till liv och trygghet oavsett bakgrund, tradition eller religion är viktigt för Svenska kyrkan.  Därför satsas i år 60 miljoner kronor på att utveckla arbetet med integration.

I Karlstads stift får 16 projekt extra stöd. Kulturcafét i Brålanda är ett av dem.

Församlingshemmets dörrar öppnade med pepparkaksbak till julen 2014 och har sedan blivit en självklar mötesplats för många familjer i Brålanda. Varje måndag samlas ett 70-tal personer.

Britta Johansson, församlingsassistent och initiativtagare, förbereder kvällens aktiviteter.  Hon plockar fram språkspel och läsplattor, tänder marschaller, instruerar unga ledare, hälsar välkommen i hallen och byter ord både på svenska och arabiska.

– Jag har lärt mig en del. Får jag godkänt? undrar hon och kramar om Mousa Alissa.

Under tiden ser Maria Gustavsson till att köksregionen är under kontroll. Frivilliga händer assiterar och fikat är fixat. I en nyrenoverad församlingssal med välstrukna dukar och vårtulpaner på borden är omtanken tydlig i många detaljer.

Helt plötsligt är det folk överallt. Prat, skratt och spring. Kvällens yngsta har inte fyllt ett än och den äldsta har passerat 80. Erfarenheter, tro och tankar blandas. Mångfald är så mycket mer är bara nationalitet.

De flesta av kvällens besökare är stammisar. De berättar att i början kretsade det mesta kring språket och information om hur saker funkar i det nya landet. Det kunde gälla allt från myndighetsrutiner till sopsortering och allemansrätt. Akuta behov styrde innehåll och frågor.

– I dag är alla mycket mer inriktade på att umgås. Vi har blivit vänner. Vi ses här men också på affären och i skolan. Det är inte nytt längre.

Men språket är fortfarande centralt. Alla pratar svenska och placeringen är vald, både nya och gamla Brålandabor vid varje bord. Det är viktigt. Men det som först handlade om att göra saker för de nyinflyttade har förändrats till att göra saker med dem.

Att Britta är en lokal spindel och eldsjäl råder det ingen tvekan om. Hon har länge jobbat utåtriktat och i olika former av samverkan, bland annat med skolan.

– Jag är där vissa raster och leker med barnen. Det är ett samarbete som funnits länge och som gör att jag känner många.

När de första flyktingarna kom hösten 2014 såg hon snabbt hur behoven växte.

– Allt gick väldigt fort, en dag var de bara här. Vi hade aldrig haft invandrare i Brålanda tidigare, inte på det sättet. Det var en överrumplande känsla.

Britta visste att kyrkan kunde göra skillnad.  

– Vi har ett stort och viktigt uppdrag när det gäller integrationen. Inte minst handlar det om att skapa ett samhälle där vi kan leva bra tillsammans.

I Brålanda är Sverigedemokraterna starka. I det senaste valet hade partiet nästan 25 procent lokalt och främlingsfientliga toner hördes i trakten. Det oroade många.

Britta var övertygad om att möten mellan svenskar och nysvenskar var bästa sättet att skapa förståelse och förebygga rasism.

– Det finns något gott i själva mötet. Jag bär med mig det från min egen uppväxt då vi tog emot människor från Libanon.

Behovet av att skapa en mötesplats var akut, bedömde hon. Till lilla Brålanda med 1800 invånare flyttade på kort tid 120 flyktingar, från i huvudsak Syrien, Somalia och Eritrea. Skolan fick 40 nya elever.

– Det blir lätt motsättningar. Integrationen går inte av sig själv.

Svenska kyrkan, frikyrkorna, idrottsrörelsen, företagarföreningen och hushållningssällskapet träffades för att diskutera hur de gemensamt kunde möta den nya situationen.

– Många vill hjälpa till. Det gäller att fånga upp och samordna alla krafter.  

Att vara flexibel är också nödvändigt för att nå resultat, tror Britta. Att våga testa och omvärdera. Allt blir inte bra.

– Som praktikplatserna. Vi försökte, men det funkade inte. Det var för tidigt. Då måste man tänka om.  

Kulturcafét har förblivit grunden för församlingens arbete med integration.

– Sen ordnar vi olika aktivtiter för att få med fler familjer, både svenska och nysvenska. Behoven ändrar sig och vi måste anpassa oss och erbjuda det som behövs just nu.

Omaya  Naklhe  bläddrar bland bilder i mobilen och visar sommarens utflykt till havet och resan  förra månaden, då två fulla bussar med Brålandafamiljer åkte till leklandet i Uddevalla.

– Det var väldigt kul och vi träffade många svenskar som aldrig varit med här på måndagarna.

Att göra saker tillsammans och dela upplevelser över språk- och kulturgränser skapar den samhörighet som behövs för att bygga ett gemensamt samhälle, tror Britta.

– Det gäller både barn och vuxna. Vi måste mötas. Och kunna prata. Sen kommer nästa steg med praktikplatser, jobb och egen försörjning.