Biskopens betraktelse i julbönen
Julevangeliet är en berättelse om en kung som föds. Men det är en annorlunda kung det handlar om. En kung som inte föds i ett slott, utan en kung som föds i ett stall, föds i en krubba. Krubban, som ju är ett mattråg för djur, där djuren äter mat. Vad är det här för en kung? Vad är det här för en kung?
Och inte nog med det: han är omgiven av skurkar när han föds. För herdarna, dom hade dåligt rykte, man kunde inte riktigt litade på dom – alla ”visste” att de lät sina får beta på andras marker.
Det fanns en farbror som hette Martin Luther, och han predikade om den här texten på julafton för 500 år sedan, och han konstaterade då om herdarna, att poängen är att efter att de mött frälsaren, Jesus, så gick de vidare med sitt vardagsslit. Gick tillbaka till sina djur. Det är inte så att Jesus frälser/räddar oss från livet, utan han frälser/räddar oss till livet/2ggr/.
Julevangeliet är helt enkelt en berättelse som handlar om vanligt folk som är med om väldigt oväntade händelser. Framförallt: julevangeliet handlar om att Gud är till för alla människor, för herdar, för kungar, för dig och för mig. Gud blev människa i Jesus, och han kom som en människa bland människor. Det är därför vi firar jul.
Och det var det som gjorde att kristendomen gick från att vara ett 20-tal anhängare till att bli en världsreligion på några hundra år. Gud blev människa.
Avslutningsvis: glöm inte bort: Gud kom till sådana som dig och mig. Och Gud är med oss än idag. Det är ett av julevangeliets viktigaste budskap.
