Här döps flest

Tittar man på alla församlingar i stiftet är det lätt att se att man i glesbygd oftare döper sina barn än i större tätorter. 

– Ja, vi har inte gjort någon särskild satsning, upplyser kyrkoskrivare Per-Allan Olsson i Färgelanda församling.

– Men för något år sedan började vi med ett dopträd i kyrkan där vi hänger en fisk för varje döpt barn och så får de också med sig en liten kasse med gåvor och en haklapp från församlingen.

Grums är däremot ingen utpräglad glesbygdskommun, ändå lyckas man bra med dopet.

– Vi har hållit på med barnverksamhet så många år nu att de som nu själva blir föräldrar har deltagit i till exempel kyrkans barntimme, då blir det nog naturligt för dem att själva döpa sina barn, tror Mariana Möllberg Kleven.

För barnen i Grums pastorat finns i dagsläget Öppen förskola, Kyrkans barntimme, fem-sex-årsverksamhet, ”Vagga, Gunga, gå”, Babyrytmik och kyrkis.

– Sedan tror jag även att det har betydelse att vi erbjuder dop också utanför gudstjänsten, vill familjerna det så ordnar vi dop på lördagar och söndagar, men såklart kan man ha det i vanliga gudstjänsten också.

Förutom dopljuset delar också Grums församlingar ut haklappar med texten ”Jag är värdefull” på till de som döps och så följer man upp dopet både efter ett och två år.

– Efter ett år får de som vill komma och hämta sin dopfisk i kyrkan och efter två år får barnet en liten bönbok och en CD-skiva, berättar Mariana Möllberg Kleven.

Något drop in-dop har man ännu inte ordnat i Grums församlingar.

– Vi har pratat om det men eftersom vi inte märker någon efterfrågan så har vi beslutat oss för att vänta, säger Mariana Möllberg Kleven.

Mattias Kareliusson är stiftsadjunkt med ansvar för barn och unga vuxna och han uppger att tolv församlingar har svarat ja på frågan om de arrangerat drop in-dop.

– Väse-Fågelvik var nog först i stiftet eftersom de nu i maj ordnade drop in-dop för femte gången. Till skillnad mot Fryksände som prövade arrangemanget för första gången 2015. De meddelar att det blev succé så de kommer att göra om det till hösten.

– Sedan har vi till exempel Kil som har anordnat drop-in men inte fick någon respons, då är det osäkert om de gör om det.

Ett drop in-dop skiljer sig egentligen inte från ett vanligt.

– Fast jag vet inte hur det blir med dopsamtal, det är ju upp till varje församling och präst hur man gör runt omkring det, säger Mattias Kareliusson.

En teori kan vara att de som använder sig av drop in-tjänsten är väl införstådda med vad dopet är och hur det går till och därför inte behöver samma ingående samtal som förstagångsföräldrar gör.

– Jag har en upplevelse från mig själv och mina bekanta att dopkalasen blir allt större, i vissa fall är de större än bröllopen, och då kanske man tycker att det räcker med att göra så stort kalas vid det första barnets dopet. För det syskon som kommer sedan får det vara enklare, tror Mattias Kareliusson som framhåller att kyrkans uppgift är att göra dopet så lättillgängligt som möjligt.

– Det är bra om vi kan erbjuda olika former och ta bort trösklarna som gör att människor tvekar.

CECILIA AF JOCHNICK