Pappa Petter är världsmästare i rally och rallycross, mamma Pernilla är högt rankad rallyförare samt vd i familjens framgångsrika tävlingsstall samtidigt som sonen oliver når stora framgångar inom rallysporten. När familjen syns och hörs i media verkar de obekymrat glada och positiva. Är det så enkelt? Undrar vi under ett besök i familjens tävlingsbilsverkstad i Torsby.
– Nej, svarar Pernilla, vi har också våra problem och är oroliga för allt möjligt.
Vi pratar om familjens liv, där allt kretsar kring bilsport. Och visst finns det motgångar. En av de värsta var för några år sedan när bilmärket de körde drog sig ur. Det vara bara att säga upp de flesta av de 60 arbetskamrater som jobbat ihop både länge och nära.
– I såna lägen mår jag dåligt, berättar Pernilla, men jag pratade med var och en och förklarade varför. Det blev faktiskt som en liten tröst. Jag låg inte sömnlös i alla fall.
Petter har ett annat sätt att tackla motgångar och bekymmer:
– Jag puttar i en växel till! Jag har inga problem, bara lösningar.
Men går allt att fixa?
Petter grät på de långa flygresorna.
Pernilla Solberg
– Ja, det gör faktiskt det.
En anställd hör samtalet:
– Ska du prata problem, pratar du med fel man!
Petters, och oftast Pernillas, sätt att hantera alla – ja, faktiskt! – svårigheter privat och i jobbet är att så snabbt som möjligt försöka göra något åt dem.
När Petter var 17 år höll hans föräldrar på att tvingas bort från gården de köpt, trots att de jobbade dygnet runt. Då gick Petter till banken och fick låna 100 000 kronor, eftersom han hade ett jobb. Det räddade gården.
När Petter och Pernilla bodde i Monaco och Petter reste runt världen, sågs familjen tre dagar på ett halvår. Det blev för trist. Sonen Oliver tyckte inte ens att de var en familj och Petter grät på de långa sysslolösa flygresorna. Snabbt beslutade de sig för en flytt till Mitandersfors.
Bland det värsta som hänt ”familjen Framgångsrik” var när Petter skadades i en krasch på rallycrossbanan. Han bröt nyckelben, flera revben och opererades, fortsatte ändå att tävla – trött, orkeslös och med flimmer för ögonen. Vecka ut och vecka in.
Under en testkörning kollapsade Petter. Förändringarna i lungorna, som läkarna tolkat som blödningar efter krocken, visade sig vara immunsjukdomen sarkoidos. Den allvarliga sjukdomen satte sig både på lungor och syn.
– Den sjukdomen var tuff, säger Petter och ser för enda gången under intervjun riktigt allvarlig ut. Jag var rädd att mista synen, men fortsatte köra. Det skulle jag inte ha gjort.
Pernilla var orolig på riktigt och kände ångest för hur det skulle gå:
– Men jag kanske blir som starkast när Petter mår dåligt. Som teamchef började jag planera vem som skulle köra om inte Petter kunde. Nu efteråt tänker jag – käre värld, hur kunde vi låta honom köra.