Foto: Jessica Segerberg

Här hittade hon sig själv

Till slut handlade det om självrespekt, jag var tvungen att göra resan. Annars hade något surt och bittert och unket börjat växa inuti mig; det var redan på gång. Jag behövde cykla en massa mil, för om jag inte gjorde det skulle jag inte ta mig själv på allvar. Så fort jag fattat beslutet började jag känna styrkan inifrån, inte av nya muskler – det var en annan slags kraft. Den man får av att försvara sin livsriktning.

Det här är sista delen av fotograf Jessica Segerbergs nio veckor långa cykelresa, vilken vi följt i Kyrknytt under året: 258 mil från Stockholm till Tromsø i Nordnorge. På vägen tog hon porträtt på människor, reflekterade över att resa ensam och slog sig bara på cykel en enda gång – det var under första dagen.

Porträtt Micke Foto: Jessica Segerberg

”Jag känner mig som allra mest mig när jag är här” sa Micke. Vi satt på verandan utanför hans farföräldrars hus sent en kväll. Han och familjen hade bjudit mig på middag, föreslagit en bra tältplats vid älven och sen hade vi badat bastu. ”Det är som att min själ stannar kvar när jag åker härifrån” sa han efteråt.

Porträtt Solveig Foto: Jessica Segerberg

Solveig, eller Piplarsson som hon kallades, hade rökt pipa i 40 år och bodde i ett hus på en höjd. När vi träffades tältade hon i skogen i Dalarna för att fiska. Hon återvände varje år. Samma skog, samma vatten.

Tältplatsen Foto: Jessica Segerberg

Sista morgonen innan jag skulle komma fram till Tromsø packade jag ihop mina saker i tältöppningen. När jag vände mig om stod det en ren och kikade på mig. Vi tittade varandra i ögonen. Det kändes otroligt, som att resan nu definitivt var slut och jag minns att jag sa tack. Tack för att du kom.

Text och foto: Jessica Segerberg

 

Vill du se eller läsa mer?

Digital utställning kan ses här: www.jessicasegerberg.com/bloggen.

Fler av Jessicas berättelser finns på instagramkontot @jsegerberg.