Godis för kropp och själ

Andlighet är en viktig pusselbit i kvinnors sätt att hantera stress och försöka må bättre, medan religion ses som stränga regler, hämmande och kontrollerande. Den bilden fann forskaren Anneli Winell när hon granskade hur tre stora kvinnotidningar skriver om hälsa och välbefinnande.

Godis för kropp och själ är namnet på Anneli Winells doktorsavhandling. I dag är hon teologie doktor i religionssociologi. Hon undervisar både vid Uppsala universitet och Enskilda Högskolan i Stockholm, som ägs av Equmenia­kyrkan.

Anneli Winell har en bakgrund som journalist och kulturredaktör på Dagen.

– När M-magasin lanserades 2006 var jag själv på väg in i åldern för tidningens målgrupp och blev nyfiken på hur tidningen skulle skildra religion.

Hon valde att studera tidningarna Amelia, Tara och M-magasin, likt många andra kvinnotidningar ofta avfärdade som lättviktiga och kommersiella.

– Men jag tror att de har större betydelse för människors identitet än vad man kanske lite föraktfullt tror. Till mina studenter, framförallt till präststudenterna, brukar jag säga: ”Gå och köp några kvinnotidningar! Den syn du möter där är den du kommer att möta i själavårdssamtal.” 

Genomgående framställer tidningarna and­lighet som något positivt. Tidningen Tara konstaterar att varje kvinna behöver ”något som är större, en gud, en tro, respekt för livet. En stillhet, ett hemmagjort sätt att be, fem minuter i en öppen kyrka, ett tänt ljus, Andrea Bocelli och en solnedgång eller tankar som lyfter bort det vanliga, värdsliga”.

Bakgrunden är antagandet att vi lever i en stressig tid och att kvinnor är extra utsatta. And­lighet blir delvis en metod att hantera stres­sen.

– Tidningarna ingår i en modern terapi- och självhjälpskultur. Tekniker som yoga och meditation blir praktiska verktyg för stress­hantering.

Den andlighet som tidningarna förespråkar lånar friskt från österländsk filosofi och religion, inte minst buddhismen.

– Ursprungligen går buddhismen ut på att människan ska utplåna sitt begär och frigöra sig från sitt jag. Här görs det om till en slags holistisk ”må-bra-andlighet”, en konsumtionsandlighet. Det blir lite märkligt att vit medel­klass som vill må bra reducerar buddhistiska praktiker till att ”jag ska utveckla mig här och nu i min egen vardag”.

Beståndsdelar hämtas också från kristendomen. Kyrkan nämns ofta i uppskattande ordalag: kyrkorummet som en plats för stillhet, ge­menskapen i en kyrkokör...

– Jag ser en oerhörd respekt för Svenska kyrkan som plats och som institution.

Anneli Winell noterade att medan tidningarna hämtar tips och riter från kristendom och österländska religioner, så nämns aldrig islam i samband med andlighet.

– Vackra moskéer kan förekomma i resereportagen, men islam nämns aldrig som in­spirationskälla. Jag tror att det mest beror på okunskap om islam.

Och medan ”andlighet” framställs genomgående positivt så ger ordet ”religion” helt andra associationer.

– Religion beskrivs som något som andra har bestämt, som regler och moral, medan andlighet skildras som individuellt och självvalt och därmed finare.

Individualism är ett nyckelord. Varje människa, i det här fallet varje kvinna, förväntas gå sina egna vägar. Inte underkasta sig ett sammanhang utan praktisera andlighet för att det är bra för henne själv.

Andlighet beskrivs också som ett genuint kvinnligt intresse, eller till och med en kvinnlig egenskap.

– Kvinnor ingår i religiösa samfund i högre grad än män, och kvinnor stannar oftare kvar i samfunden även om de kanske inte accepterar allt som sägs. Det verkar vara både tron och gemenskapen som lockar.

Anneli Winell har fortsatt prenumerera på M-magasin, och funderar på att så småningom göra en uppföljande studie på hur synen på andlighet har utvecklats.

Och vad tycker hon då sammanfattningsvis? Erbjuder tidningarna bara godis eller finns det något djupare bakom?

– Både ock, skulle jag säga. Framförallt medverkar de till det offentliga samtalet om religion och andlighet, och det är viktigt.

Text: Annika N Lindqvist