Så är det ofta med de stora händelserna i livet, de är svåra att sätta ord på. Inte desto mindre är de stora, avgörande upplevelser. Därför skapar vi ofta ritualer kring dem. Vid ett barns födelse, när man gifter sig, när någon älskad dör. Det kallas på fint språk för passage-riter. Passage-riterna är ett sätt att bli en del av ett större sammanhang.
Som Erik, pappa till Elis i reportaget Högtidligt dop i vardagsrummet så klokt uttrycker det:
– För oss var det inget alternativ att ställa in eller skjuta upp. Själva dophandlingen är knuten till att ingå i ett större sammanhang. Just nu, med all annan osäkerhet, känns det extra viktigt att inte rucka på traditioner.
Jag samtalade för en tid sedan med David Thurfjell, som i mina ögon är Sveriges just nu mest intressanta forskare när det gäller svenskarnas andlighet. Och om det är något som Thurfjell noterat, är det just denna ordlöshet inför livets stora händelser. I boken Granskogsfolk, som bygger på intervjuer med ”vanliga” sekulära svenskar, försöker Thurfjell förstå det han kallar ”sekulariserade svenskars existentiella djuperfarenheter”.
En representant för denna grupp är Peter, som Thurfjell intervjuar. Det visar sig att Peter har erfarenheter av att det finns någonting ”vid sidan om”, och att han för en dialog med ”någonting”. Ofta sker det i skogen. Men han har mycket svårt att sätta ord på vad det är han talar med. Det är helt enkelt en religiositet som utmärks genom sin ordlöshet.
Thurfjell konstaterar: ”Jag vill lyfta fram denna ordlöshet för precis som alla tystnader kan den missförstås. Den kan tolkas som ointresse, eller likgiltighet.” Men så är det inte, enligt Thurfjell. Tvärtom ger intervjuerna vid handen att ”upplevelserna faktiskt är djupt meningsfulla och viktiga” för intervjupersonerna. Och Thurfjell konstaterar: ”Det är en gammal sanning att det som berör människor som allra mest ofta förblir outsagt”.
Kyrkans ritualer hjälper oss att bli del av ett större sammanhang. De knyter oss samman med de generationer som gått före oss, och de hjälper oss som ofta saknar ord att uttrycka förundran inför livet.
Text: Sören Dalevi
Bild: Isabelle Normann Sällström