Fortsätter kvinnorna tappa mark i kyrkovalet?

Kvinnor och unga är i minoritet inom kyrkans beslutande församlingar. Det behövs fler som engagerar sig om folket ska styra. – Fråga! Det är första steget till förändring, menar Birgitta Halvarsson (S) och Inger Axelsson (BA), som båda tagit sig till den kyrkopolitiska toppen.

Karlstads stift har som enda stift i landet två kvinnor som vice ordförande i stiftsstyrelsen, Inger Axelsson, Borgerligt alternativ, och Birgitta Halvarsson, Socialdemokraterna. Inför förra årets biskopsval fick den styrelse de leder mycket uppmärksamhet för nya och öppna arbetsmetoder, bland annat lades intervjuer och provpredikningar ut på sociala medier. Syftet vara att engagera fler stiftsbor och göra valet mer demokratiskt.

Skulle inte kyrkovalet kunna hanteras på samma sätt?

– Det är kanske lite lättare att skapa intresse för ett biskopsval, men visst. En folkkyrka behöver styras av folk, bredden måste spegla medlemmarna och valdeltagandet öka, anser de. 

I kyrkans olika verksamheter dominerar kvinnorna. Det gäller allt från körer till besöksgrupper. Men i styrelserummen, där besluten om pengarna tas, är männen i tydlig majoritet. I två av tre fall är ordföranden en man. Ett vardagligare exempel är när Kyrknytt bad nomineringsgrupperna på stiftsnivå att svara på frågor om innehållet i politiken, då valde åtta av tio att låta en man representera gruppen.

Kyrkostyrelsens senaste jämställdhetsskrivelse bekräftar bilden. Kvinnorna har till och med förlorat mark på flera områden. Andelen kvinnliga ledamöter i stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse och kyrkoråd har sjunkit.

– Först och främst handlar det om att fråga kvinnor om de vill ställa upp, säger Birgitta Halvarsson.

Viss stöttning kan behövas, män är mer benägna att tacka ja, tror Inger Axelsson. Sen är det få som går direkt in och tar plats i de utskott där makten finns. Både Inger och Birgitta har lång politisk erfarenhet och det har hjälpt dem, tycker de. Men argumentet att det är svårt att få kvinnor att ställa upp duger inte. De tror att det istället handlar om att ingen på allvar ställer frågan.

Sen måste ju männen lämna plats också. Inför kommande val minskar till exempel antal platser i stiftsfullmäktige från 81 till 65. Fler unga, fler kvinnor, fler med utländsk bakgrund behövs för att spegla kyrkans medlemmar. Då kan inte alla sitta kvar på sina platser.

– Att kryssa fram kandidater är ett sätt för medlemmarna att styra representationen.

Stiftsfullmäktige drar igång igen, Inger och Birgitta bänkar sig för att ta beslut i de ekonomiska och strategiska frågor som rör kyrkan i Värmland och Dalsland. Fördelningen mellan män och kvinnor är någorlunda jämn i den här salen, men i ett tydligt avseende är gruppen kyrkliga beslutsfattare helt homogen – ålder. Medelåldern drar mot pensionsnivå, med två färgglada undantag. Längst bak i orange självlysande t-shirtar sitter Isabella Persson och Kim Sanfridsson från Svenska kyrkans unga. Men de tillhör inte de förtroendevalda.

– Nej, vi är bara här och visar vårt engagemang. Lämnar motionssvar och minglar bland politikerna.

De tycker att någon måste föra barn och ungas talan i fullmäktige.

– Det blir gärna gruppens frågor som får företräde, det är faran med alla homogena samlingar.

De förtroendevalda har visserligen varit unga men de vet inte vad det innebär att vara ung i dag, menar Isabella och Kim.

– I en demokrati måste alla röster finnas representerade. Och därför är vi här på frivillig bas, säger de.

 

HELENA SÖDERQVIST

Se även: FOLKKYRKANS KÄRLEK RÄCKER TILL ALLA