För få konflikter i kyrkan?

I Karlstads stift finns tio nomineringsgrupper att välja på i valet till stiftsfullmäktige och kyrkomötet.  På församlingsnivå finns dessutom många lokala grupperingar och samlingslistor. Totalt i stiftet ställer 103 nomineringsgrupper upp till 31 enheter.

Med namn som Kyrkans vänner, Aktiv kyrka, Öppen kyrka, Kyrkans väl, Frimodig kyrka är det långt ifrån lätt att greppa eventuella skillnader. Vem vill vad?

Jonas Lindberg har på ledarplats i Kyrkans tidning argumenterat för att nomineringsgrupperna ska ges större utrymme i kyrkliga sammanhang för att berätta om vad de vill. Han föreslår en kyrkopolitikens Almedalsvecka.

– Alla tjänar på att veta var nomineringsgrupperna står, menar han.

Dels skulle medlemmarna se en större anledning att rösta, dels skulle kunskapen om vad de röstar på öka.

– Allt som kan bidra till ett bättre beslutsunderlag borde var välkommet, tycker han.  

Utfrågningar och presentationer av kandidaterna skulle öka både intresse och insyn.

– Vi behöver säkra att det bli vettiga människor invalda i de beslutande församlingarna, säger Lindberg.

Möjligheten att kryssa tre personer på varje valsedel finns, men det förutsätter att väljarna vet vilka de förtroendevalda är och vad de står för.

I förra kyrkovalet 2013 deltog 12,8 procent av de röstberättigade medlemmarna, vilket var en liten ökning. Karlstad stift låg något bättre än riket och slutade på 13,1 procent. Det är ändå ett klent underlag för att hävda att folket styr.

– Men även en demokrati som inte engagerar så många är ändå en demokrati. Alla har möjlighet att påverka. Att avstå är också ett val, påminner Lindberg.

Kyrkan lägger närmare 160 miljoner kronor på att administrera valet. Utslaget per medlem blir det drygt 26 kr.

– Det kostar mycket och jag tror att det skulle gå att organisera billigare. Men att valet finns har absolut ett värde.

En folkkyrka med ambitionen att vara öppen för alla behöver sitt folkstyre. Däremot skulle det må bra av att stärkas, tycker Jonas Lindberg. Och det tror han skulle ske om en tydligare konfliktlinje kunde skönjas, inte bara den traditionella mellan de partipolitiskt obundna grupperna å ena sidan och de traditionella politiska partierna å andra sidan. Sakfrågorna behöver diskuteras, anser han.

– Kyrkovalet är ett tillfälle att sprida kunskap om kyrkan. Det är ett positivt sätt att nå medlemmarna.

Politik handlar om att lösa problem. Utan begripliga sakdiskussioner och skiljelinjer riskerar kyrkovalet att förbli ointressant för de flesta.

Sverigedemokraternas inträde i kyrkopolitiken, i år även på församlingsnivå i Karlstads stift, kan bli den typ av konfrontationslinje som mobiliserar medlemmarna att gå till valurnorna den 17 september. I en demokrati där valdeltagandet är lågt är det lättare för en liten grupp att skaffa sig stort inflytande.

– Att rösta betyder att man påverkar kyrkans utveckling. Alla medlemmar har samma möjlighet.

HELENA SÖDERQVIST