Folkyrkans kärlek räcker till alla

Det är valår i år. Alla medlemmar som fyllt 16 får rösta och kan alltså påverka vilken inriktning den demokratiska folkkyrkan ska ha. Men den här idén om en kyrka för folket, hur ska den förstås 2017?

Folkkyrkotanken har hängt med länge, i snart hundra år. En evangelisk-luthersk kyrka öppen för alla, utan krav på bekännelse. Så brukar den beskrivas. Folkkyrkan skapades som ideal då landet var homogent och kristet, kyrkan en del av staten och i stort sett alla födda som medlemmar. I vår tid, präglad av mångkultur, globalisering och sekularisering men också av nationalism och religiös extremism, blir det svårare att tala om folkets kyrka. Ordet riskerar att kvala in i kategorin ideologiska klyschor och användas lite hur som helst.

– Begreppet behöver bearbetas för att fungera i vår tid, säger Cristina Grenholm. Men folkkyrkan behövs och den har en framtid.

Hon kallas Svenska kyrkans chefsteolog men har formellt titeln kyrkosekreterare och chef för avdelningen för teologi och ekumenik vid kyrkans nationella kansli i Uppsala. Cristina Grenholm är också professor i tro och livsåskådningsvetenskap och jobbade tidigare vid Karlstads universitet.

Kyrknytt ber henne att förklara vad den svenska folkkyrkan står för i dag.

– Den är öppen och bred, med en tydlig kärna i mitten.

Att med folkkyrka mena alla i landet är inte möjligt, däremot finns ingen motsättning i att vara en folkkyrka till karaktären, anser Cristina Grenholm. Den som deltar i kyrkans aktiviteter behöver varken var medlem eller tro på Gud. Ingen avkräver någon en bekännelse. Men det som erbjuds i Svenska kyrkan är och ska vara förkunnelse av evangelium i ord och handling. Där finns kyrkans centrum och kärna. Och dit är alla välkomna utan motprestation, förklarar hon.

Medlem blir man genom dopet. Fast kyrkan pratar inte om dopet som ett krav, utan som en gåva och en möjlighet. Nattvarden däremot får inte vem som helst delta i, den är de döptas gemenskap.

Folkkyrkotanken finns visserligen inskriven i kyrkolagen men tolkningen är ifrågasatt. En kyrka som är öppen för allt och alla tappar konturerna och saknar identitet, menar kritikerna. De vill inte se en stängd kyrka men en tydligare kristen profil. Ord som konsekvent och kraftfull, används i debatten.

– Öppenhet är inte detsamma som ytlighet eller brist på reflektion.

Att det finns olika politiska åsikter och teologiska tolkningar är bra. De får plats under samma kristna tak. Det är meningen i en luthersk folkkyrka, förklarar Cristina.

– Vi är inte en åsiktsgemenskap.

Precis som det finns olika uppfattningar i samhället i övrigt så kommer människor inom kyrkan till olika ståndpunkter. Det gäller många kontroversiella ämnen som till exempel miljöfrågor, vapenexport och flyktingmottagande.

Även den teologiska bredden - blandningen av dem som kommit olika långt i sin tro, dem som söker och dem som tvivlar – berikar och utvecklar kyrkan, tycker hon.  

Många människor bär på en tro men har svårt att formulera den. De definierar sig inte som religiösa, men heller inte som ateister. Till folkkyrkan är de välkomna. Den ska vara en plats för att möta tron i olika former. Cristina tar ljusbärarna som exempel. De är ofta fulla av brinnande ljus, både i vardag och högtid.

– Att gå in och tända ett ljus är en andakt, en bön, en känsla av samhörighet. Det är också en tro som räknas i vår kyrka.

Även fördjupning hör folkkyrkan till. Det finns möjlighet att växa i sin tro, oavsett vilken nivå man utgår från.

– En folkkyrka ska inte vakta gränser utan underlätta för murar att falla. Öppenhet betyder en rörelse över gränser.

Hon pratar om det gränsöverskridande evangeliet. Och vikten av att folkkyrkan och det kristna perspektivet finns med i samhällsdebatten.

– Gud vänder sig till alla människor och verkar i hela världen. Gud låter sig inte stängas in i kyrkan och stänger heller inte in någon där.

Att diskutera Svenska kyrkans identitet och organisation får inte ersätta tanken om vem Gud är, vad Gud vill och vad Jesus betyder för människor här och nu.

– Medlemskapet handlar om att tillhöra Guds rike. Kyrkan förfogar inte över det, vi är ett redskap.

Hon betonar det världsvida i den kristna tron. Alla människor är skapta till Guds avbild och det finns mer som förenar än som skiljer, påminner Cristina.

I ett mångkulturellt samhälle har folkkyrkan ett uppdrag att länka samman och hjälpa till att se varandra som medmänniskor. De lokala församlingarna har ansvar för alla som bor och vistas i församlingen. Också det finns inskrivet i kyrkans styrdokument.

– Guds kärlek är gränslös och räcker för alla. Vi hjälper inte människor för att de är kristna, utan vi hjälper för att vi är kristna.

Text: Helena Söderqvist