En begravningskrans för evigheten

Seden att använda pärlkransar kom från Italien och Frankrike och blev vanligt i Sverige under andra hälften av 1800-talet. Kransarna var lika stora som dagens blomsterkransar och de varade förstås mycket längre även om de rostade och bleknade med tiden. De lades först på kistan där hemma, sedan på graven och till sist togs de hem och sparades tills det var dags för nästa begravning.