När sociologen Amy Kaler genomförde intervjuer i södra Afrika på 1990-talet, var bilden som gavs i intervjuerna att de äktenskapliga grälen och de instabila relationerna var unika för vår tid. Men när Kaler råkade finna ett intervjumaterial som var femtio år äldre från samma region, visade det sig att även förfäderna beskrev sina äktenskapliga relationer som mycket sämre än tidigare generationers. Även i södra Afrika var det bättre förr, med andra ord.
Och Stephanie Coontz konstaterar, efter många års forskning på kvinnors dagböcker från 1600-talet fram tills i dag: Nej, det var inte bättre förr. Tvärtom: förr var man ofta tvungen att uthärda, framförallt som kvinna. Vanliga uttryck i dagböckerna, som förekommer så ofta att Coontz blir förvånad, är ”Jag står inte ut!” eller ”Detta är ett kors som jag måste bära” eller ”Hjälp mig Gud!”
Kvinnorna var ofta fast i arrangerade äktenskap de inte kunde lämna, oavsett om de fick stryk eller om maken var allmänt odräglig. Så är det inte i dag. Möjligheten att skilja sig har, menar Coontz, paradoxalt lett till lyckligare äktenskap. Och Coontz konstaterar: gifta människor i väst är i dag generellt sätt lyckligare, hälsosammare och bättre skyddade mot psykisk ohälsa än vilken annan samlevnadsform som helst. Det ömsesidiga äktenskapet gör helt enkelt vardagslivet enklare, det skapar trygghet, och man mår bättre. Men samtidigt påpekar Coontz: individer i destruktiva äktenskap där man hela tiden grälar och är elaka mot varandra har större risk att hamna i depression och alkoholmissbruk än singlar.
Äktenskapet i vår tid kan och bör vara en källa till stabilitet, kärlek och glädje, ett sätt att berika och stödja de två personer som ingått förbund. Dessutom är äktenskapet ett sätt ”att tillsammans bidra till ett gott samhälle”, som vi säger i kyrkans vigselritual, ett ritual där vi också talar om ”kärleken som gåva och uppgift”.
Det är därför vi viger i kyrkan, och låter människor säga ja till varandra i kyrkan. För att vi vill bidra till ett bra samhälle, och stabila sammanhang för barn och vuxna att växa upp och må bra i. För att vi vill bidra och uppmuntra till långsiktiga relationer som bygger kärlek och ömsesidig respekt.
”Le Chajim”, som judarna säger.
För livets skull.
Text: Sören Dalevi