Den här kvällen är läget akut. Om tre dagar stänger flyktingförläggningen på Selma för gott. Tolv ensamkommande ska flyttas härifrån till Kristinehamn.
– De går i skola i Sunne och har chansen att ta sig in på gymnasiet. Då kan de söka uppehållstillstånd på den nya gymnasielagen. Men om de följer med bussen kanske de aldrig får chansen att gå i gymnasiet, säger musikpedagogen Caroline Eriksson Waerme på Sunne pastorat när hon förbereder kvällens ”öppet hus” i församlingshemmet i Sunne.
Den som fått tre avslag och har ett utvisningsbeslut får söka uppehållstillstånd om hen studerar på gymnasiet eller planerar att göra det.
Men de får inte dagersättning och inte boende. Definitivt inte på orten där de går i skola. Och går de inte i skola kan de inte få uppehållstillstånd med hjälp av nya gymnasielagen.
– Att inte veta hur man ska kunna hjälpa på bästa sätt sliter, både på volontärer och på oss som har det som jobb, säger Caroline.
Samtidigt är just den här tisdagen en glädjens dag. I somras dömde två migrationsdomstolar ut den nya gymnasielagen och förklarade att den inte var förenlig med svensk lag. Beslutet överklagades till Migrationsöverdomstolen.
I förmiddags kom beskedet att lagen visst går att tillämpa. Det tänder hopp hos många som förtvivlat.
– Då gäller det bara att hitta någonstans att bo åt dem som inte följer med till Kristinehamn, säger Caroline.
Att öppna sina hem och sina hjärtan har värmlänningarna visat sig vara bra på. Inte minst i Sunne.
– Vi har ordnat boende åt ett 50-tal ensamkommande.
Sunne sticker ut. Dels för att orten haft en av länets största flyktingförläggningar. Dels för att en samverkansgrupp med 18 deltagare länge hjälpts åt för att klara utmaningen. I Sunne samarbetar kommunen, socialförvaltningen och Svenska kyrkan med andra samfund, ideella organisationer och föreningar.
Hittills har det gått bra, Caroline tycker att kommunen tagit sitt ansvar till slut. Men inte för de nya som nu behöver stanna för att ta sig in på gymnasiet.
Därför fylls lokalen snart av volontärer från Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty, Equmenia och andra föreningar. Åtta ungdomar bor i fadderfamiljer, det bästa sättet att integreras och det som volontärerna letar efter i första hand.
– Men ibland känns det rätt hopplöst.
Caroline lämnar över en akutlista till volontären och kommunpolitikern, M, Kerstin Johannesson.
Där finns 34 namn på unga som inte har boende ordnat mer än på sin höjd tillfälligt.
– Vi måste kartlägga behovet, säger Kerstin innan hon börjar gå runt och pricka av: Har du någonstans att bo? Och du?
Ali Madad svarar.
– Jag har en familj men jag måste hitta en ny. Min familj har redan tre killar och egentligen inte plats för mig.
Han har sökt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen och vill stanna i Sunne. Men ögonen är sorgsna. Maria Jakobsson, som han bor hos, säger att hon ”bara” har plats för tre.
– Nu hade jag fyra, en fick jag skicka till pappa. Men jag kan inte ha mer än tre i längden, säger hon.
Vid ett annat bord sitter Maivan Rahmani och Omid Heidari som blir helt hemlösa på fredag när Selma stänger.
De får veta att bara några dagar återstår av ansökningstiden till nya gymnasielagen.
– Nu söker ni det första ni gör i morgon bitti! Ni måste gå till skolan och ni måste be om hjälp med att söka. Det här är jätteviktigt, inskärper Caroline.
Och fortsätter:
– Vi vill hjälpa er, men Sunne är inte stort. Jag vill vara ärlig mot er och just nu har vi ingen bra lösning.
Det har varit lättare att samla in pengar för att betala hyra där pojkarna kan bo, än att hitta fadderhem.
Det är då Gunnel Andersson kommer in i rummet och ser lite hemlighetsfull ut.
– Precis nu kom det nog in en lägenhet som tre, fyra, fem kan bo i. Men vänta, det är inte riktigt klart än.
Killarna förstår inte riktigt vad som händer. Efter ett litet tag öppnas dörren igen.
– Nu är det fixat! Ni kan flytta in på måndag, säger Gunnel och ser glädjestrålande ut.
Strax efteråt kommer Kerstin Johannesson och berättar att två killar får bo kvar gratis i en annan lägenhet som inte gått att hyra ut.
På tre minuter har volontärerna i Sunne ordnat bostad till sex hemlösa.
– Det är nästan så jag ryser, säger Gunnel.
Det kommer snart att visa sig att det fortfarande fattas boenden. Men kvällens akutlista är avklarad.
I taktiksnacket efteråt betonar flera volontärer nyttan av ihärdigt samverkansarbete, det där som brukar kallas att samla alla goda krafter för att göra något bra.
På Svenska kyrkans stiftskansli i Karlstad berättar Ingrid Kåwe att många församlingar är med i liknande samverkansgrupper runt om i stiftet.
Det är svårare att få en bild av hur många frivilliga familjehem det finns eller hur många ensamkommande som behöver hjälp (se faktaruta).
– Frivilliga familjehem har funnits sedan länge på många platser, som Karlstad, Hammarö, Arvika, Torsby och Kristinehamn, säger Ingrid Kåwe.
Karlstads pastorat uppmanar på sin hemsida fler att öppna sina hem och ingår dessutom i nystartade nätverket Världen i Värmland med 1 100 medlemmar på Facebook.
Klara Patzauer, gymnasielärare på Tingvalla i Karlstad och en av de drivande i nätverket, fick för ett år sedan hand om en kille som bodde ute. Nu bor han och två kompisar i familjens källare.
Att sätta upp tält på stan och öppna en dialog med kommunerna har gett resultat.
– Men vi behöver verkligen fler frivilliga familjehem i hela länet. Killarna behöver också stödfamiljer som kan gå in vid behov, säger Klara Patzauer.
Text och foto BÖRGE NILSSON/TEXTRA
Foto MARIE LUNDSTRÖM