Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Sören Dalevi, biskop electus i Karlstads stift.
Torsdagen den 28 april blev det klart vem som blir Karlstads stifts nya biskop. Vid den preliminära röstsammanräkningen fick Sören Dalevi 59,1 % av rösterna och är därmed biskop electus, vald biskop. Tvåa i biskopsvalet kom Karin Johannesson med 40,9 % av rösterna.
Kunnig, engagerad och med ett stort kontaktnät i stiftet. Sören Dalevi är pedagogen som både vill tänka och göra nytt.
– Kyrkan ska ha många färger, men beige är inte en av dem. Jag kommer att vara ärlig och driva min linje, säger han.
Efter en lång valrörelse finns ett resultat. Biskopen är vald. Omtumlad och glad möts han av applåder och gratulationer.
Sören Dalevi, 47, religionspedagog, präst, pappa, ledare, lektor och brukspojk från Björneborg. Han är noga med mångfalden och den breda grunden.
– Helt uppriktigt hade jag inte räknat med att väljas. Det har aldrig hänt tidigare att en biskopskandidat som placerat sig på sjätte plats i nomineringsvalet slutat som vald biskop.
Sören Dalevi får dessutom ett starkt mandat, 59,1 procent av rösterna.
Stiftet valde mellan två disputerade och i sammanhanget relativt unga präster, båda från Värmland, den ena pedagog och den andra filosof.
Sören har inte riktigt hunnit landa i någon analys än, varför han tror att valet föll på honom, men han hoppas att de pedagogiska erfarenheterna och hans långa engagemang för barn- och unga i kyrkan har vägt tyngst. Det är där han vill lägga de flesta arbetstimmarna som biskop, med fokus på att leda, inspirera och samla till fortbildning.
– Jag tror att vi står inför en tid då de pedagogiska frågorna är avgörande för kyrkan. Vi måste bygga underifrån och börja med barn och ungdomar.
Kunskapen om kristen tro har försämratas sedan skolan slutade att undervisa i ämnet.
– Med Lpo 94 kom pucken tillbaka till kyrkan, men vi har inte fångat den riktigt, tycker han.
Sören menar att oavsett vilken syn man har på kunskap så gäller utmaningen i mötet med såväl unga som gamla, församlingsmedlemmar som personal.
Som forskare i religionsdidaktik, med inriktning på hur man lär ut, finns mycket att hämta både i form av kunnande och intresse. Sören pratar gärna och engagerat om sina hjärtefrågor.
– Jag har min styrka inom det här området. Människor ska göra det de är bra på.
Han har varit tydlig med sin ledarskapsfilosofi. Myten om den ensamme starke chefen är inte hans grej. Sören kommer att arbeta hårt, men inte jämt. Han vill ha tid med familjen också.
– Vi är en organisation som värnar om äktenskap, barn och familj. Vi ska inte ha folk som jobbar dygnet runt. Det är inte trovärdigt.
Han har nya tankar om hur det är möjligt också för en biskop att inte arbeta ständig övertid.
Sören beskriver ledarskap som ett lagbygge. Han vill omge sig med människor som är bra på olika saker och har olika erfarenheter. De breda perspektiven är viktiga i alla sammanhang. Basen, mångfalden och kunnandet är begrepp som han gärna återkommer till.
Näste biskop må vara universitetslektor och disputerad men hans syn på kunskap har rötter i folkbildningen. Tiden på Geijerskolan har format.
– Alla ska med. Vi måste höja oss till folks nivå. Och vi måste bygga underifrån.
Även ungdomstiden som sportjournalist har satt sina spår. Han har nära till rubrikspråk. Hurdå ”höja till folks nivå”?
– För mig handlar det om att ta människor på allvar.
Alla - oavsett ålder, kön, klass, sexuell läggning och etnicitet – ska känna sig bejakade av den kyrka de tillhör. Folkkyrkotanken är stark.
Han tar ett gudstjänstbesök från februari som exempel. Av sex psalmer gick det bara att sjunga med i två. De övriga gick antingen för högt eller så var de okända.
– Hur känner sig människor som sitter där och inte kan? Även om det i övrigt var en bra gudstjänst.
Inte så att det bara ska vara det välkända, det menar han inte, men man måste värna om att människor är delaktiga. Tänka och göra så att alla känner sig hemma.
– Välj då bara en ny psalm, som en bubblare, och låt resten vara musik som människor kan och har en möjlighet att sjunga med i.
Kyrkan är till för alla. Och tron får inte bli ett elitbudskap bara för den övre medelklassen. Det är han noga med.
– Om vi uttrycker vår tro på ett sätt som folk inte förstår är det inte fel på folket utan på sättet vi uttrycker oss.
Och i det enkla ligger ofta det djupa, tycker Sören. I alla avseenden förespråkar han det enkla och det avskalade.
– Det är lutherskt.
Han sitter framför raden av biskopsporträtt. Med Wadensjö och Ingebrand i ryggen konstaterar Sören att han blir den första biskop som har arbetarklassbakgrund.
– Jag har växt upp i en bruksort. Tre generationer vid järnverket har påverkat.
Hur kommer det att märkas?
– Språket, sättet att möta och prata med människor, tror jag. Och så äter jag bara med gaffel, men jag håller på att lära mig använda kniven. Fast jag har hållit på och övat i 20 år så jag undrar om det någonsin sätter sig.
Det blir muntert på pressträffen. Sören har en förmåga att få människor att skratta. Och mötas mitt i allvaret. Så var det också under utfrågningen i domkyrkan. Det vinner sympatier.
– Glädje är viktigt. Evangeliet är glädje. Det glöms ibland.
Rötter i Missionsförbundet, där båda föräldrarna var medlemmar, tillhör också det där som påverkat och format personligheten.
Sören berättar om samarbetet mellan frikyrkan och Svenska kyrkan, hur gudstjänsterna hölls varannan söndag i missionshuset och varannan i kyrkan.
– Jag har fått det bästa från båda världarna.
Från frikyrkan hämtar han hängivenhet och idealitet och från Svenska kyrkan liturgin och den lutherska traditionen. Samarbete och mångfald berikar, och behövs. De gäller i alla sammanhang, menar Sören.
I Karlstads stift som var bland de första att anställa kvinnliga präster och där i dag majoriteten av kyrkoherdarna är kvinnor, väntade sig många att det också skulle bli en kvinnlig biskop. Länge såg det ut som om valet skulle stå mellan två kvinnor. Så seglade det upp en man, med en rösts övervikt i första valomgången. Och som vann i den andra.
– Ja, jag förstår det där. Det var bäddat för en kvinna och kandidaterna var hyperkompetenta. Men kanske blev det ett olyckligt fokus.
Kön är viktigt, absolut, men det finns många viktiga parametrar, menar Sören.
– Vi har skilda saker med oss som har värde. Så är det alltid. Sen gäller det att bygga ett lag av människor med olika erfarenheter.
Valspråket då, hur blir det med det?
– Jag vet inte. Har inte hunnit tänka, vet inte ens om jag ska ha något.
Men om, så kanske blir det Jesu ord ”Se, jag gör allting nytt” från Johannes Uppenbarelse 21:5, det bibelord Sören valde inför presentationen av biskopskandidaterna.
– Det handlar om en attityd, en inställning. Vi lever i en föränderlig värld och kan inte följa traditionen slaviskt. Vi behöver både tänka och göra nytt.
Det har varit en intensiv och glad dag. Familjen väntar - Veronica, Samuel, Hanna och Sara.
– Vi ska gå ut och äta. Det blir nog asiatiskt, det tycker barnen om.
HELENA SÖDERQVIST
Sören är född 1969 och prästvigdes 1996 för Karlstads stift. Sören bor på Hammarö och arbetar som lektor i religionsvetenskap vid Karlstads universitet. Sören disputerade 2007 på avhandlingen: ”Gud som haver barnen kär?: Barnsyn, gudsbild och Jesusbild i Barnens bibel och Bibeln i berättelser och bilder.”
Som präst har Sören arbetat i Grums och Norrstrand, samt som stiftsadjunkt för ungdomsfrågor i Karlstads stift och skolkaplan vid Geijerskolan.
Sören har fått Karlstads studentkårs utmärkelse ”Årets lärorikaste lärare” samt Karlstads studentämneslärares utmärkelse ”Årets lärare”. Sören forskar kring Kyrkopedagogik och ska i år leda en utbildning i detta ämne på Karlstads universitet.
Se, jag gör allting nytt.
Upp 21:5