Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
I senaste Kyrknytt fortsätter fotografen Jessica Segerbergs nio veckor långa cykelresa, 258 mil från Stockholm till Tromsø i Nordnorge. På vägen tog hon porträtt på människor hon träffade och skrev ned deras historier. Fler av Jessicas berättelser finns på instagramkontot @jsegerberg. Du kan också se henne digitala utställning på jessicasegerberg.com/bloggen eller på Karlstads stadsbibliotek hela sommaren.
Det är inte ofta man träffar en 18-åring som precis fått sin första mobiltelefon. Henri från Hamburg var tvungen att skaffa en när han bestämde sig för att cykla från sin hemstad till Nordkap i Norge, hans mamma tillät inget annat. ”Jag vill göra saker på riktigt, inte bara titta in i en skärm”.
Jag mötte Nima från Iran och Hervé från Schweiz några dagar innan jag skulle nå mitt mål. De följde mig till Tromsø och trots att vi umgicks i bara en vecka blev vi som en familj. Det är något med enkelheten man lever i, utsattheten i att vara ensam som gör relationerna på vägen nära.
Jag och ryska Irina kände igen oss i varandra. Det är svårt att sätta fingret på varför man gör det med vissa människor, det spelar ingen roll hur bristande språket är. Vi hann äta frukost ihop en morgon och innan jag cyklade vidare räckte hon över en orange T-shirt och sa "Kom ihåg mig".
Det var viktigt för mig att fortsätta resan på egen hand, trots att jag fick flera möjligheter att ta följe med andra. I slutändan var det kraften i att klara saker på egen hand och att få tid att vara ensam i mitt huvud som vägde över. Ensamheten lärde mig lika mycket som alla möten.