Vid ett gigantiskt köksbord, täckt av teologisk kurslitteratur och gammalgrekiska
anteckningar, tillbringar hon vardagarna. Kallad att bli präst, efter ett halvt liv som ateist. Hur blev det så? Det fanns ju ingen skapare, ingen fortsättning, inget gudomligt. Jenny växte upp med akademikerföräldrar och delade deras strikt vetenskapliga syn på tillvaron. Hon stod dessutom gärna på barrikaderna och
predikade sin övertygelse.
– Jag förstod inte hur någon kunde tro på Jesus. Att inte tro var ett medvetet
val. Som tonåring deltog Jenny i konfirmationsundervisning men avstod själva konfirmationen. Och på 18-årsdagen sa hon upp medlemskapet i Svenska kyrkan.
Borglig vigsel och odöpta barn blev en självklar följd. Men så hände något, för tio år
sedan ungefär. Jenny var på semester i Krakow och vid ett besök i den stora katedralen, med blicken riktad mot krucifixet, fick hon ”en upplevelse av Gud”.
– Jag blev fullständigt översköljd av kärlek.
Hon har svårt att sätta ord på det som hände, men det var omvälvande
och starkt. Tårarna forsade, men samtidigt höll hon känslan på avstånd.
– Kunde inte ta den till mig då. Det var obegripligt och skrämmande, jag stoppade ner allt djupt i mitt medvetande.
Åren gick. Så träffade hon Stefan, som är prästson och har växt upp med det religiösa språket.
– Han blev inte rädd. För honomvar Gud inte något konstigt. Det gjorde det möjligt att prata om tro och jag började förstå att man inte måste ha alla svar.
Just insikten om att tron inte behöver bevisas var viktig. Jenny berättar om ännu ett avgörande ögonblick i sitt andliga sökande. Hon stod vid bokhyllan i vardagsrummet, med en av de där gamla dammsamlande husbiblarna, de som finns i nästan alla hem. Pärmens insida hade en inskription
– Joh 15:4 ”Bli kvar i mig så blir jag kvar i er”.
– För mig blev det svaret på alla frågor. Om jag tror, så finns Gud där. Det är inte svårare än så.
Hon fick sen veta att bibelcitatet gavs till Stefan på konfirmationen från hans pappa, kyrkoherde Westling i Köla.
– Varför kom detta till mig? Det måste finnas någon mening, att Gud vill något med det. En okuvlig längtan efter att få lära mer och att få dela med sig hade fått fäste.
