Tre korta om Luther

Femhundra år av reformation, av förnyelse – vad betyder det för oss?

 

I år uppmärksammar vi att det är 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde 95 teser om den kristna tron. Det blev upptakten till den reformation som så småningom gjorde att den katolska kyrkan splittrades och flera olika protestantiska kyrkor växte fram i nordeuropa. Martin Luther ville inte bilda en ny kyrka. Han ville komma till tals med sin egen kyrka, den katolska kyrkan. Han tyckte att kyrkan var inne på fel väg och ville återföra henne på den väg han hade kommit fram till var den rätta. Men man ville från kyrkans sida inte diskutera med honom utan han blev utesluten ur kyrkan. Det var början på försöket att återskapa den kristna tro som Luther menade hade blivit förvanskad.

Martin Luther protesterade mot

- att kyrkan blandade in pengahantering i frågor som gällde förhållandet mellan Gud och människan (avlatshandeln),

- att bara påven kunde ge en rätt tolkning av Bibelns ord,

- att människans religiösa ansträngning och fromhet ledde henne till Gud.

Martin Luther hade nämligen kommit till insikt om

- att människan hade direkt tillgång till Guds förlåtelse och denna relation mellan Gud och människan kunde inte förändras genom avlatshandel (t ex genom att människan skulle kunna köpa sig fri från botgöring av synd),

- att människan själv kunde lyssna till förkunnelsen och läsa sin bibel och förstå vad där stod. Därför översatte Luther Bibeln till tyska och författade undervisningsmaterial både för folket och prästerna, de s.k. katekeserna, något som för oss här uppe i norden kom att betyda läskunnighet för alla, undervisning för både pojkar och flickor, samt gemensam psalmsång och körsång.

- att Gud inte behöver människans gärningar utan att människan bara kan ta emot liv och förlåtelse från Gud, för att sedan i frihet vända sig bort från sina religiösa ansträngningar, ut mot medmänniskan som behöver hennes gärningar. 

För oss idag kan därför arbetet på att hålla fast vid kyrkans egentliga uppgift bestå i

- att låta kyrkan vara platsen där Guds ord delas ut, lika påtagligt som när en gåva överlämnas, dvs. för att vi skall kunna räta på ryggen och gå ut från kyrkan och där få syn på våra medmänniskor,

- att ta till oss den förkunnelse och den undervisning om den kristna tron som kyrkan kan ge oss, när vi deltar i gudstjänsten, deltar i konfirmandundervisning eller i samtalet om den kristna tron, sjunger ur vår psalmbok och deltar i den stora körverksamhet som församlingarna bedriver,

- att vi får ta till oss förkunnelsen, så som vi tar till oss avgörande Ord, som t ex ”jag älskar dig”! Ett sådant yttrande kräver ingen motprestation, det kan bara tas emot och då upprättas en relation att leva i.

Text: Margareta Brandby-Cöster