Foto: Stock adobe

Debattartikel i VF 25/11: Våld mot kvinnor måste få ett slut

Nyhet Publicerad Ändrad

Var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. I vissa länder har uppemot 70 procent av kvinnorna utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld. Än mer utbredd är den psykiska misshandel som riktas mot kvinnor och som sällan uppmärksammas som våld. Den 25:e november är den av FN utsedda Internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor.

Klicka här om du vill läsa VF:s lite kortare version.

En diakon möter nästan dagligen kvinnor som har erfarenhet av olika former av våld i nära relationer. Det är ett komplext problem vi behöver genomlysa och långsiktigt arbeta med på alla nivåer i samhället. Under coronapandemin har situationen förvärrats för många kvinnor i våldsamma relationer. Ta ställning du också - bär någonting orange den 25 november!

För tre år sedan lämnade Lina en våldsam relation som pågått i drygt 10 år. Idag kan hon prata om livet i det ”osynliga fängelset”, en kvävande tillvaro kontrollerad av hennes partner i en successivt mer och mer destruktiv livssituation. Vardagsvåldet ingen ser skapar djupa och oftast livslånga ärr i själen hos den som blir utsatt. Den man älskar och litar på blir en fångvaktare som gör allt för att kontrollera och nedvärdera sin partner. Förhållandet förändras från att vara kärleksfullt till att bli en maktrelation där en härskar och den andra undertrycks. I en sådan relation finns ingen vinnare, bara förlorare.

”Det som i början kändes som romantiska bevis på hur mycket han älskade mig blev med tiden bara obefogad svartsjuka med ständiga anklagelser om att jag var intresserad av andra män. Jag var tvungen att skicka bilder på mig själv om jag till exempel handlade, då kunde han se att jag var ensam och vad jag gjorde. Han ringde alltid och kollade var jag var, ofta flera gånger i timmen,” berättar Lina. I våldsamma relationer sker en subtil och långsam normalisering av våldet. Lina suckar och beskriver den inre hopplösheten som tog över, det spelade ingen roll vad hon sa, allt vändes mot henne. Samtidigt fanns stunder då han betygade henne all sin kärlek, bad om förlåt och fick henne att känna sig älskad och önskad. ”Det var en känsla av att det var vi mot världen. ”Det är bara jag som kan älska dig som du är”, brukade han säga. Någonstans började jag tro på det, att jag var så värdelös som han sa och att han var den enda som förstod mig.” Lina slutade träffa sina vänner och undvek sin ursprungsfamilj. Hon blev mycket ensam och därmed mer sårbar och lättmanipulerad.  ”De små ljusglimtarna var allt jag hade, då han plötsligt blev snäll och ville försonas, oftast efter att han betett sig extra hotfullt. Då trodde jag verkligen på att nu menar han förlåt, nu kommer vi hitta tillbaka till varandra igen. Jag trodde att vi älskade varandra och såg ingen lösning på problemet. Men det blev aldrig bra igen, på riktigt. Jag var konstant rädd men lärde mig att leva med det, det var ju min vardag. Samtidigt förstod jag inte riktigt att jag var misshandlad, han slog mig ju inte…”. Under alla år tillsammans med den våldsamma mannen försökte Lina på alla sätt skydda parets gemensamma barn och husdjur. Hon var ständigt rädd för att han skulle ta barnet ifrån henne och skada deras katt vilket han hotade med att göra om de skulle separera.

Det osynliga våldet, psykisk misshandel, finns alltid med då det handlar om våld i nära relationer. Ibland blir våldet även fysiskt och ofta sexualiserat. Så gott som alltid finns någon form av hot med i bilden. Det är vanligt att mannen likt Linas partner hotar med att ta barnen om kvinnan vill separera. Han kanske säger att han ska kontakta socialen eller psykiatrin eftersom kvinnan enligt mannen är ”så sjuk och mår så dåligt” och inte klarar av att vara förälder. I sådana situationer är kvinnan inte bara rädd för sin man, även myndigheter blir presumtiva hot vilket försvårar möjligheten att söka och få hjälp.

Forskning visar att den som kontinuerligt utsätts för psykisk misshandel inta kan lämna relationen. När människans psyke blir utsatt för konstant nedvärdering, hot och kontroll i en nära relation förlorar vi förmågan att agera utifrån vårt eget bästa. På samma sätt som sektmedlemmar hjärntvättas och tappar kontrollen över sina liv blir kvinnor utsatta för psykisk misshandel successivt oförmögna att ta sig ur den relation som skadar dem. Oftast blir den utsatta socialt isolerad och känner sig extremt ensam. Det är en lång och svår process att ta sig igenom där omgivningens stöd kan vara avgörande för att man till slut ska våga ta steget och lämna sin partner.

För Linas del var det en granne hon pratade med som erbjöd sitt stöd. Lina påminner om hur viktigt det är att omgivningen visar att de finns, ser och är beredda att lyssna när kvinnan är redo att ta emot hjälp. ”Jag visste att hon fanns där för mig, det gav mig kraft och mod att bit för bit våga berätta som det var.”

Lina påbörjade sedan en lång och svår resa tillbaka till ett liv utan våld. ”När jag väl bestämt mig, nu måste jag lämna, då eskalerade hoten, han sa att han skulle döda mig. Jag var livrädd och visste inte vad jag skulle göra”, berättar Lina. I samband med just separationer sker de allvarligaste brotten, de som ibland leder till att kvinnan mördas. Var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av sin man.

Psykisk misshandel är våldshandlingar somt utförs av någon man har en nära och stark relation med. Det är naturligt att påverkas av den man älskar och litar på, den man valt att leva med. Man tror på när personen säger att han älskar en, man tror också på när han säger att man är värdelös, äcklig, ful, dum i huvudet etcetera. Ändå är det fortfarande många som frågar sig; ”Varför går hon inte?” då en kvinna utsätts för någon form av våld i nära relationer. Att i stället fråga sig; Varför slår han? skulle ge ett annat perspektiv på detta samhällsproblem. Genom att ifrågasätta kvinnan och lägga ansvaret på henne skuldbelägger vi den som utsätts för våld och rättfärdigar den som utför det. Många känner en eller flera kvinnor som fallit offer för kvinnomisshandel, ändå är det nästan ingen som känner en man som misshandlar. I vårt samhälle är kvinnoförakt så införlivat i vårt gemensamma normsystem att det osynliggör både våldet och de som utövar det.

Våld i nära relationer är brottsligt och ett hot mot människors hälsa, både fysiskt och psykiskt och skadar allvarligt de barn som får bevittna det.  Att motarbeta och förebygga detta utbredda problem i vårt samhälle är allas vårt ansvar. Kanske är det din syster, din kompis eller flickvän som drabbats. Vi behöver se och erkänna att denna samhällsjuka finns, lyssna aktivt på de som blivit utsatta och försöka förstå. Genom undervisning i ”relationskunskap” skulle skolan kunna arbeta förebyggande och hjälpa uppväxande att skapa sunda nära relationer i sina liv. En god självkänsla och kunskap om vilka rättigheter man har stärker individens förmåga att säga nej till destruktiva nära relationer.

Lina är idag en fri kvinna som försiktigt inleder en ny nära relation. Det finns alltid en väg ut ur en våldsam relation. Låt oss tillsammans arbeta för en framtid där ingen ska behöva vara rädd för den man älskar. Jag avslutar med Linas egna ord, en uppmaning till alla kvinnor; ”Tro på dig själv, du har rätt till ett eget liv. Kontroll, hot och våld är inte kärlek.”

Diakonerna i Karlstads pastorat

genom Maria Stade

(Artikeln handlar om mäns våld mot kvinnor. Våld i nära relationer förekommer även mot män och i samkönade relationer, majoriteten av de utsatta är dock kvinnor. Lina heter egentligen något annat.)