En sval kväll satt Noel, Jullan och de andra fåren ute på ängen. Det var en fantastiskt stjärnklar kväll. Hundratusen stjärnor lyste på himlen. En av dem lyste och blinkade särskilt mycket.
Jullan hade nästan somnat när Noel plötsligt slutade klia henne mellan öronen. Han ställde sig upp och stirrade på himlen.
”Men, vad är det?” bräkte Jullan. Noel svarade inte. Han bara stod där och fortsatte att stirra upp mot himlen. Han sa ingenting. Han stod kvar så tills det kom några moln som skymde sikten. Då satte han sig ner igen och viskade:
”Jullan, jag tror att jag såg något! En stjärna! En annorlunda stjärna. Den lyste så starkt, otroligt starkt, och det såg ut som om skenet pekade neråt mot något.”
När Jullan tittade på himlen såg hon ingenting. Bara tjocka moln som hotade med regn. Hon puttade på Noel. Han skulle följa dem till ladan för natten.
”Kan vi inte gå hem nu?” muttrade Jullan. ”Det börjar regna snart. DET ser jag på himlen i alla fall.”
”Ok då”, sa Noel och samlade ihop hjorden för att gå hem. Väl hemma i ladan somnade de.
Mitt i natten vaknade Noel. Han låg vaken en stund och tittade genom ladans trasiga tak. Då såg han stjärnan igen.
När han tittade på stjärnan kände han att det blev så varmt och skönt i magen. Lite pirrigt också. Han skulle ha kunnat titta på den i timmar. Med stjärnans ljus i ögonen glömde han bort allt bråk, allt sorgligt och jobbigt.
”Det här känns så skönt”, tänkte Noel. ”Att en stjärna kan få mig att känna så här. Jag måste berätta för mamma och pappa!”
Han rusade ut, sprang hem, rakt in i sovrummet och försökte väcka sina föräldrar.
”Mamma, pappa, ni måste komma och titta på stjärnan på himlen! Ljuset gör en alldeles varm inuti!”
Men mamma och pappa ville inte vakna. De var för trötta. De lyssnade inte ens utan mumlade bara.
”Låt oss vara, Noel. Det är mitt i natten.”
”Vi behöver sova i lugn och ro. Vi jobbade hela dagen...”
Besviken gick Noel tillbaka till Jullan.
”Jag som ville visa dem den här fina stjärnan… Med det här sköna ljuset”, tänkte han. Ingen ville lyssna på honom. Han la sig tätt intill Jullans varma, mjuka kropp och funderade på hur han skulle kunna hjälpa mamma och pappa.
"Jag måste kanske hämta ner stjärnan till dem…”
Han hann inte tänka tanken färdig innan han somnade.