Hur har saker förändrats för er i Sjukhuskyrkan sedan pandemin slog till?
- På ett sätt har sjukhuset blivit tystare och mer stillsamt eftersom här inte är alls lika många besökare. Men på den senaste tiden har det blivit lite mer öppet, vi får ha vår dörr mot korridoren öppen igen, men patienterna slussas såklart in på sjukhuset med försiktighet.
Istället för många spontana besök som i vanliga fall ger vi nu ännu mer stöd till personalen, och särskilt till de som arbetar med coronapatienter.
Hur stöttar ni den personalen?
- Vi är till exempel med tre gånger i veckan när de som har jobbat dag med coronapatienter på intensiven slutar sitt pass. De som vill stannar kvar och reflekterar under en kvart ungefär. De stödjer varandra genom att få prata och bli lyssnade på, vi finns mest med som en resurs med ett utanförperspektiv. Det blir ett utrymme för dem att lasta av sig det de varit med om som har varit känslomässigt tungt.
- Vi erbjuder också enskilda samtal med personalen, det har vi alltid men nu när vi inte kan röra oss lika fritt på sjukhuset blir det fler.
Vad är det som de vill ta upp?
- Det är oron och ovissheten inför vad som kommer att hända. För det är så nu att alla går och laddar för vad som komma skall. Smittan har ju stegrat sig långsamt här i Värmland men vi vet att toppen kommer att komma ganska snart, frågan är bara när. Den där ovissheten blir en psykisk stress och många frågar sig hur de ska orka och om de kommer att räcka till, Det finns också frågor kring om och när de får sin semester som naturligtvis också är jobbig.
Träffar ni också många patienter?
- Lite färre än vanligt eftersom vi inte kan komma in på vissa avdelningar nu på grund av smittorisken. Men vi kommer till de flesta som särskilt ber om det, även om det kräver att vi får ha skyddsutrustning när vi besöker coronasmittade.
Vad är det mest utmanande i ditt jobb just nu?
- Jag går precis som alla andra och laddar för det pressade läget som kan bli om många blir sjuka och dör samtidigt. Vi har en ständig dialog med både pastoratets- och sjukhusets ledning med flera, men det är ändå svårt att förbereda sig för något som man inte vet hur det blir. Och vi funderar som alla andra på om vi kommer att räcka till i fall vi till exempel själva blir sjuka.
Hur kan kollegorna ute i församlingarna bäst förbereda sig för framtiden tänker du?
- Ja att ta det lite lugnt nu, inte binda upp sig för mycket till nya verksamheter nu när vissa saker ligger nere. Vi vet redan nu att den psykiska ohälsan kommer att stiga kraftigt i samhället till hösten när saker börjar landa. Många kommer att vara arbetslösa och lida av posttraumatisk stress.
- Så passa på nu att planera för olika scenarier och fundera på hur vi bäst kan vara kyrka då. Var beredda att improvisera.
Nyhet / Publicerad 11 maj 2020
Han är mitt i händelsernas centrum
Coronapandemin har förändrat tillvaron för oss alla, i arbetet såväl som privatlivet. Av alla medarbetare i pastoratet är det sannolikt de i Sjukhuskyrkan som har fått den största påverkan och förändringen i sitt arbete. Håkan Fhager, sjukhuspräst, berättar lite om hur han har det mitt i händelsernas centrum.