Foto: Anna-Lena Ahlström

Därför väljer vi lögnen som lösning

Sanningens kraft och brottslighetens mörker. Malin Persson Giolito djupdyker i mänskliga motiv. – Vi vet att sanningen gör något med oss, att den leder till frihet, säger hon.

Text: Kristina Lindh

Frihet. Sanning. Lögn. Stora frågor, existentiellt och moraliskt. Inga ämnen man kastar sig in i bara sådär.

Om man inte heter Malin Persson Giolito.

Hon är juristen som blev författare och programledare för Sveriges Radios långkörare Allvarligt talat. I alla rollerna är livsfrågorna närvarande.

”Böcker handlar om mänskliga konflikter”

Dessutom har hon koll på Bibeln, en outsinlig källa för den som vill förstå vad människan brottats med sedan årtusenden.

I många av mina böcker återkommer jag till de kristna berättelserna trots att jag inte själv räknar mig som kristen. Jag är väldigt upptagen av vilka historier vi berättat för varandra. Särskilt de sedelärande, där vi ställer upp olika regler eller förklarar hur vi ska behandla varandra när vi hamnar i konflikt.

Det är just det som romaner och deckare handlar om, säger Malin Persson Giolito: mänskliga konflikter. I deckarens fall den mest extrema sorten av dem alla, den som slutar i mord.

Utforskar motiven

Sedan många år bor hon med sin familj i Bryssel. En ny bok är just färdigställd, denna gång novellsamlingen ”Motiv” med tio berättelser om personer som av ena eller andra skälet hamnar i situationer som möjligen skulle kunna betraktas som kriminella.

Vilka är motiven för deras handlande? Det är det Malin Persson Giolito utforskar.

-        Jag har försökt förklara vad det kan vara som ligger bakom att en kvinna slår sin mamma eller att en mamma låser in sitt barn. Många av berättelserna, kanske alla, handlar om barn, hur de behandlas, vad vi gör för att skydda dem men också vad det får för konsekvenser när vi misslyckas.

En av novellerna handlar om Anders. En nyutexaminerad polis som för några korta sekunder gör avsteg från sin gängse plikttrogenhet, vilket startar en förödande händelsekedja vars orsak och förlopp han inte kan erkänna.

Istället snärjer han in sig i lögner.

-        Jag har tänkt på det där bibelordet, ”Sanningen ska göra er fria”. Anders lögn handlar om att skydda sig själv. Om han inte kan få ihop det som hänt med bilden han har av vilken sorts människa han är, så skulle han nog inte kunna leva med sig själv.

Även om de flesta av oss inte är lika regelstyrda som Anders har vi fått lära oss att man ska göra rätt för sig, konstaterar Malin Persson Giolito. När vi bryter mot det, eller mot andra normer för hur en god människa ska bete sig, ligger lögnen där som en lösning.

Lögnen som vi inför oss själva förvandlar till sanning för att stå ut.

”Sanningen ska göra er fria”

Samtidigt lever tron på den absoluta sanningen och på att den ska kunna leda till frihet, konstaterar Malin. När den livstidsdömde ansöker om tidsbestämt straff lägger domstolen vikt vid om personen kommit till insikt om vad hen faktiskt gjort sig skyldig till.

Bibelordet om sanningen som befriar blir då så konkret det kan bli.

-        Vi har alla en uppfattning om att det finns ett värde i att komma till insikt och ro med vad som faktiskt hände. Inte bara för oss själva men också för dem som lögnen eller sveket har drabbat.

Därför hänger friheten samman med förlåtelse, säger Malin. Att göra fel ingår i premissen för att vara människa. För att vi ska kunna leva tillsammans och erkänna våra misstag i stort och smått, behöver vi förmågan att förlåta.

Har du själv upplevt att sanningen befriar?

-        Ja, vid tillfällen då någon som jag känt mig sviken av kunnat säga just det: ”Jag svek dig, förlåt”. Eller då jag själv svikit och sagt det. Erkännandet gör att man hittar en gemensam sanning i relationen.

Det är de nära banden hon talar om, de vi har till föräldrar, barn och livskamrater. För alla människor är de närmaste relationerna färgade av besvikelser, sorg och missförstånd. Men det är också det som gör dem starka – man tar sig igenom kriserna tillsammans, säger Malin.

-        Jag säger ofta till min man och mina barn: ”Hur märkligt är det inte att dem vi älskar mest är dem vi anstränger oss minst för?”. Det är de närmaste vi snäser av och ger elaka kommentarer när vi är trötta och irriterade. Receptionisten man ser en gång och aldrig mer lyckas man däremot vara artig mot. Paradoxalt nog är det ändå så det måste vara.

”Alla familjer har hemligheter och livslögner”

De nära relationerna går igen i både kriminalromanerna och lyssnarfrågorna till Allvarligt talat. Inte ens Agatha Christies pusseldeckare nöjer sig med att det var översten som mördade sitt offer i biblioteket, med en dolk. Oftast ingår en större berättelse om motivets förgreningar i familj och tidigare generationer.

-        Alla familjer har hemligheter och livslögner. Jag har alltid varit fascinerad av livslögnen i litteraturen, mina döttrar har fått namn av Ibsen-karaktärer: Nora, Hedda och Solveig. Sen är livslögnen en annan typ av berättelse än berättelsen om brott.

Henrik Ibsen är den norske dramatikern, världsberömd för sina skildringar om livslögnens förkvävande effekter i människors liv, inte minst i pjäsen Vildanden.

I deckarlitteraturen och rättskipningen finns en alldeles särskilt befriande sanning: De efterlevandes upprättelse. För de närstående skull är det många gånger avgörande att ett brott blir löst. Först då kan de känna att världen sett vad som hänt deras barn eller vän.

-        Den typen av sanning har jag gudskelov inte behövt önska för egen del. Men vi kan alla relatera till den. Det är därför deckare är så otroligt populära, i synnerhet bland människor som inte utsatts för grov brottslighet. Känslan av att vara värd upprättelse ligger djupt förankrad i människan. Vi vet att sanningen gör något med oss, att den leder till frihet.