18 augusti 2021
Den vackraste titeln jag samlat på mig under mitt liv är - postiljon! Jag var brevbärare i tio år. Då lärde jag mig bland annat att vädret aldrig var så dåligt där utanför som det tycktes vara sett inifrån innan jag gav mig ut på turen. Kom att tänka på det nyss när jag cyklade i ösregnet från Sydvästra Kronoparkens Hyreshusområde till pastoratsexpeditionen och tillbaks. Nu fick jag testa om de regntäta skorna verkligen var täta. Tack och lov så var de det.
På fredag börjar vandringen för mig i Malmö med en manifestation på ett torg och en miljögudstjänst i en av kyrkorna. Vad har jag gett mig in på? Glada tillrop och välsignelser och böner uppmuntrar mig. Och innerst inne vet jag att det är det här jag vill. Hur det än blir.
Visst verkar det som “uppskovets tid” är förbi, som det stod i Episteltexten som lästes i kyrkorna i söndags. Vare sig vi pilgrimsvandrar eller vardagsvandrar och vardagsverkar så är vår tid en omskakande tid, en förändringens tid. Vad ska vi göra? Vad kan vi göra? Vad måste vi göra? Jag är absolut ingen alarmist. Det bräckligt starka hoppet lever i mig och jag hoppas också i er, genom trons gåva.
Det tar jag med mig nu när jag snart sätter den ena foten framför den andra, med Kristus med i steget och Anden med i andan, och börjar min vandring mot målet, Glasgow, och en bättre värld tillsammans med er.
Hans Kvarnström
Sydvästra Kronoparkens Hyrehusområde.