Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Oscar Ahnfelt - Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

I år (2013) är det 200 år sedan Oscar Ahnfelt föddes. Det vill vi naturligtvis påminna om eftersom han är en av dem som har satt vår stad på kartan.

OVE EINEBRANT

Oscar Ahnfelt avled i sitt hem den 22 oktober 1882. Hans sista ord på dödsbädden var: ”Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat” (Lukas 19:10) Efter denna devis levde och dog Oscar Ahnfelt som ligger begravd på Hvilans kyrkogård, i kvarteret Abraham nr 4.

Den församling som Ahnfelt tjänade finns fortfarande kvar i Kristofferkyrkan, på Christoffer Schrödersgatan. Idag är det en gemensam församling för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Missionskyrkan. Här har Ahnfelt predikat många gånger. Vid pingst ska församlingen fira 200 års-minnet av Oscar Ahnfelts födelse. Då kommer också hans unika gitarr att finnas på plats. Kanske någon spelar på den och låter hans melodier åter igen ljuda på dess strängar?

Oscar tonsatte många texter av Lina Sandell och samlade också på sig en hel del sånger som han fått tag på under sina resor. Dessa sånger gav han ut i häften som han sålde och fick på så sätt lite inkomst. För att få råd med att ge ut sångerna ställde Jenny Lind upp och betalade tryckningen. Häftena samlades i en sångbok med 200 sånger som kallades ”Ahnfelts sånger”.

1848 blev Oscar och Clara Ahnfelt tillfrågade av målarmästare Andreas Lagerblad om att bosätta sig i Karlshamn. Lagerblad var en affärsman med många järn i elden, bland annat som ombud för ett rederi med Amerikabåtar. Han ville att makarna Ahnfelt skulle komma till Karlshamn och ta hand om den lilla läsarförsamlingen som fanns där. De accepterade och flyttade till Karlshamn 1851. Den lilla församlingen fick uppleva något av en väckelsetid och på vårvintern 1853 kom ett trettiotal till tro. Samtidigt fortsatte Oscar sina långa predikoresor, där människor lämnade sig åt Gud på nästan varje ställe han besökte. Karlshamn blev platsen där han vilade upp sig efter sina resor. Här köpte makarna Ahnfelt också en bostad på Drottninggatan 70. Inne på gården ser fastigheten fortfarande ut som den gjorde på 1800-talet. På övre våningen finns missionssalen bevarad, där man från början höll sina möten.

Uppmuntrad av Rosenius började Oscar göra predikoresor runt om i landet. Han predikade i kyrkor, i herrgårdar, i stugor och i hyddor. Överallt dit han blev inbjuden. Han började alltid med att sjunga och spela. Med musik och sång öppnades människors hjärtan för att lyssna till evangelium om Guds nåd. Snart var han en välkänd förkunnare som fick kallelser att predika över hela norden. Med häst och vagn kunde han vara borta i månader på predikoresor.

Carl Olof Rosénius flyttade från Västerbotten till Stockholm 1840, samma år som Oscar Ahnfelt kom till staden. Rosénius började hålla möten i Bethlemskyrkan och ganska snart uppstod en andlig väckelse kring honom. Rosenius var en lugn norrlänning som aldrig rev upp några känslor, utan det var själva budskapet som grep tag i lyssnarna. På 1800-talet var man i allmänhet väl insatt i vad Bibeln lärde, genom husförhör och kristendomsundervisning. Därför var religiösa grubblerier vanliga. Frågan var: ”Har jag gjort tillräckligt för min frälsning?” Rosénius predikade rakt och enkelt om att vi inte kan göra något för vår frälsning, Gud har redan gjort allt när Jesus dog för vår synd på korset. Vi behöver bara tro det. Detta budskap befriade många till att tro på Guds nåd. Det var detta budskap som mötte Oscar Ahnfelt när han besökte kyrkan och det blev helt livsavgörande för honom. Genom sin musikaliska begåvning fick han snart börja sjunga och spela på gudstjänsterna. Rosenius blev lite av Ahnfelts andlige far. I Stockholm lärde han känna Lina Sandell och sångerskan Jenny Lind som tillhörde Rosenius vänkrets. Här träffade Oscar också sin fru Clara.

Snart uppstod hos Oscar ett behov att få tag i ett bättre instrument - en gitarr som kunde klara av hans krav på hur en gitarr skulle låta. Tillsammans med instrumentmakare Otto Fredrik Selling, lät han tillverka en tiosträngad gitarr med två halsar. En hals med sex strängar och en med fyra strängar. Ur detta instrument, som Oscar behöll hela livet, fick han fram den mest ljuvliga musiken. Överallt blev folk hänförda av hans sång och gitarrspel. Efter Ahnfelts död skänktes gitarren till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Där togs den om hand av en missionär, som tog med sig den till Indien. Därifrån blev den så småningom hemskickad till Sverige igen och finns idag på EFS expedition i Uppsala.

Bekantskapen med Thomander skulle visa sig få stor betydelse för Ahnfelt. Hösten 1839 blev Thomander invald i riksdagen och åkte till Stockholm nyåret 1840. Den nyvalde riksdagsmannen tog med sig Ahnfelt för att han skulle få möjlighet att studera musik vid Kungliga Musikaliska Akademin. Här trivdes Oscar! Han fick utveckla sin musikaliska begåvning. För att dryga ut kassan började han hålla konserter och erbjöd också gitarrlektioner.

Oscar visade sig tidigt vara en musikalisk begåvning. Henrik Thomander som var en av familjens vänner, och senare skulle bli biskop, hörde till dem som imponerades av Oscars musikalitet. I Lund tog Oscar studenten och studerade vidare till teologie magister, men präst blev han aldrig.

Oscar föddes i Skåne. Hans far Jonas Ahnfelt var kyrkoherde i Gullarps församling. Här såg Oscar dagens ljus den 21 maj 1813 och här tillbringade han sin barndom. När han var 14 år fick fadern en ny tjänst som kyrkoherde i Knästorps församling, strax söder om Lund. Oscar hade fem bröder och en syster. Syskonen fick växa upp in en musikalisk och kulturell miljö. Ofta hade man vänner på besök i hemmet då man hade musikstunder och högläsning ur någon aktuell bok.

Oscar Ahnfelt var musiker, sångare, tonsättare och predikant. I den Svenska Psalmboken står det om honom: ”Ahnfelt Oscar (1813-1882) sångare, predikant och musiker, sångboksutgivare, Karlshamn.” Idag är han mest känd för att ha tonsatt många texter skrivna av Lina Sandell, där psalmen ”Blott en dag ett ögonblick i sänder” hör till en av pärlorna i psalmboken.