Foto: Camilla Lindskog

Kyrkans historia

Carl Gustafs kyrka i Karlshamn är uppkallad efter Karl X Gustav. Kyrkan ligger i kvarteret Lund norr om torget och intar en dominerande plats i stadsbilden. Kyrkan är korsformad med ett torn över korsmitten, i öster finns en senare tillbyggd absidformad sakristia. Kyrkan uppfördes 1680-1700-talets början, sakristian 1834. Materialet är gråsten och tegel. Kyrkan har ingångar i söder, väster och norr, dessutom en dörröppning bakom altaret i öster som leder till sakristian. Alla ytterdörrar består av furu från 1880, brunbetsade sedan 1958, utom de norra dörrarna som är gråmålade. Västra porten har på insidan ett stort lås av smidesjärn från omkring 1700.

Penningbrist

Karlshamns borgmästare Christopher Schröder påyrkade i rådhusrätten den 13 december 1680 uppförandet av en större kyrka, i nödfall av korsvirke. Samtidigt föreslog han att borgarna skulle sammanskjuta medel för ändamålet. Borgerskapet samtyckte och kungen beviljade den 30 september 1681 en kollekt från alla församlingar i Skåne, Blekinge, Bohuslän och Kalmar län. Redan på våren 1681 börjar man med förberedelserna till byggarbeten och i april får murmästaren Anders Nilsson betalt för att ”leggia och mura grond wallen wnder kiörchian”.

Under de närmast följande månaderna fortsätter arbetet i jämn takt och Anders Muremester (Anders Nilsson) får stora belopp utbetalda. Från maj till juli betalas lön även till en Carl Muremestare för murningsarbete. I augusti tycks man ha varit färdig med huvudparten av arbetet; under samma månad får timmermännen betalt för att de täckte över kyrkomuren. Efter grundmurarnas färdigställande inträffade en större paus i byggnadsverksamheten, tydligen förorsakad av penningbrist. Först 1686 tog man åter upp byggnadsfrågan, och då gällde det att besluta om kyrkan skulle uppföras av sten eller korsvirke.

Borgmästarens kupp

Borgmästare Schröder hade, av estetiska skäl och för att undvika eldfara, låtit lägga grunden till en stenkyrka, medan borgerskapet trodde sig 1680 ha beslutat uppförandet av en korsvirkesbyggnad. Till sist segrade borgmästarens mening efter att landshövding E. Siöbladh i Karlskrona kommenterat Eric Dahlbergs ritning av kyrkan. Siöbladh ansåg att kyrkan skulle få större regularitet och forderlighet, vilket var synnerligen önskvärt vid offentliga nybyggnader på de platser som ofta besöktes av utlänningar. Eric Dahlbergs ritningar finns inte bevarade.

Man började dock inte bygga direkt efter att ritningarna blivit godkända, tydligen på grund av penningbrist. Först sedan kungen den 1 augusti 1692 beviljat kollekt från alla församlingar i riket, lättade de ekonomiska svårigheterna och 1693 antogs Peter Rising från Eksjö till kyrkobyggmästare. Att byggnadsarbetet kunde gå snabbt framåt berodde dels på ett från Sölvesborg kommet danaarv av 1100 Dlr efter kirurgen Friedrich Vogelstock, dels en gåva av 1000 Dlr av konungen.

Den 26 oktober 1702 var kyrkan i så pass ordning att den kunde invigas. Därvid fick den namnet Karl Gustavs kyrka sedan kung Karl XI redan den 26 december 1693 gett sin tillåtelse att den fick uppkallas efter han far.

Sakristian

Innan den nuvarande sakristian kom till 1834 ledde den östra dörren in från kyrkogården till en sakristia som var anordnad i korets östra del. Denna sakristia var avdelad från kyrkorummet med en brädvägg som inte nådde ända upp till taket. Dörröppningen upptogs 1738-39, om dess tillkomst berättar en inskrift på en häll av kalksten, inmurad i öppningens norra omfattning. Hällen är utformad som en gravsten med ett försänkt fält i mitten, omgivet av en lagerkrans. Inskriften är på latin och översatt blir det: ”År 1739 skänkte församlingen medel, magistratens beslut och borgmästarens vänliga omsorg denna port åt prästerna. Träden in genom denna, o präster, till den högste herdens ära och till det verk, som omsorgen om hjorden kräver. Kyrkoherden och prosten magister Erasmus Trägård uppsatte denna sten.”

År 1950 fick kyrkan elektrisk uppvärmning. Vid detta tillfälle ändrades ett ångpannehus från 1908 nordost om kyrkan till transformatorhus. 1880 anordnades ånguppvärmning med ett pannrum i hörnet mellan koret och norra korsarmen. Detta revs 1908. Innan dess hade sakristian en kakelugn på den plats det idag står ett bibelaltare.

Arkitekturen

Karlshamns kyrkas arkitektur ansluter sig till korskyrkans allmänna utveckling i Sverige under stormaktstiden. Vem som utformat den grundplan som utstakades 1680 har man inga direkta uppgifter på. Planen tros ha utarbetats i Stockholm, dock inte av någon framstående byggmästare. Kyrkan bildar inte ett liksidigt kors, de norra och södra korsarmarna är betydligt kortare än de östra och västra. Man har inte koordinerat kyrkans orientering med gatunätet, detta gör att kyrkans ena hörn sticker ut över kvarteret.

Orgeln

Läktarorgeln byggdes 1972 och invigdes i början av 1973. Den är tillverkad av den danska orgelfirman Bruno Christensen & Sønner. Orgeln har 48 stämmor fördelade på tre manualer och pedal. Av dessa stämmor kommer hela 20 stycken från den Åkerman & Lundorgel som anskaffades på 1880-talet. Tack vare att dessa stämmor bibehölls i den nuvarande orgeln har den fått en varm, grundtonsmättad klang med ett massivt fundament i botten. Tungstämmorna och mixturerna är nya och ger orgeln den briljanta klangkronan. Förutom att vara ett fint gudstjänstinstrument är denna Christensenorgel även ett strålande konsertinstrument, väl lämpat för alla musikstilar.

Den första orgeln, med 24 stämmor fördelade på manualverk, ryggpositiv och pedal, sattes upp 1710. Den byggdes av den framstående orgelbyggaren Johan Niclas Cahman. Orgeln försågs 1717 med en ståtlig barockfasad, utförd av bildhuggaren Caspar Ellenburg i Karlshamn. Ryggpositivet, krönt med Carl XII:s monogram förvaras nu i Karlshamns Museum. Den gamla orgeln revs ned i och med renoveringen 1879-81 och en ny orgel med ny fasad sattes upp.

Koret

Altaret, som består av putsad tegel med träskiva, samt altarringen och altaruppsatsen är från 1835. Altartavlan, 445x263 cm, med Kristi gravläggning som motiv är målad 1832 av professorn vid Konstakademien Fredrik Westin. Perspektivmålningen på korets östra vägg är från 1843, konstnären heter Karl Strömberg.  Målningarna kalkades över vid renoveringen 1879-81 men togs fram igen 1901-1902.

På korets södra vägg finns ett epitafium (en med inskrift försedd minnestavla över en död person) över borgmästare Christopher Schröder (död 1699). Det är av trä och skulpterat av hans son hovbildhuggaren Caspar Schröder. På epitafiets övre del ser man borgmästarens porträttrelief och därunder mellan två änglar en inskrift på latin: Recte faciende neminem timeas. S D G. (Om du gör det rätta, må du inte frukta någon. Gud allena äran).

Dopfunten

Dopfunten med lock av driven och punsad mässing, formad som ett medeltida ciborium (kärl man förvarar det invigda nattvardsbrödet i) är skänkt 1717 av Peter Schaey junior och hans hustru Agneta Catarina Christoffer. Den är försedd med en inskrift på tyska, Markusevangeliet 16:15-16. Dopfatet av mässing har i botten en dubbelörn med krona, den tyske kejsaren Karl V:s vapen. Det kan dateras till tiden strax efter 1519 och är kyrkans äldsta inventarium. Runt mittfältet står fyra gånger med gotiska minuskler ”got. sei. mit. uns.” vilket betyder ”Gud vare med oss”. Dopljusstaken är från 1968.

Predikstolen

Predikstolen är från 1837 tillverkad av Peter Lindh av snidat, målat och förgyllt trä. Den är enligt en inskription på insidan skänkt av två av den tidens mera kända köpmän i staden; A Hellerström och Carl W Schröder. Ljudtaket tillkom 1884. På predikstolen står ett timglas som kröns med en dödskalle över korslagda ben. Det dateras till 1700-talets första hälft.

Ljuskronorna

De fyra ljuskronorna i kyrkans mittparti är gåvor från 1704, 1706 och 1709 av inflyttade tyska och holländska köpmän vars namn är ingraverade på kronorna. Sakristians ljuskrona från omkring 1800 har en gång hängt i ett ortodoxt kloster i Estland.

Tavlorna

Förutom altartavlan finns i kyrkan tre andra oljemålningar. I södra korsarmen hänger på östra väggen en tavla av Kristus på korset. Konstnärens namn, Johannes Lundberg, står i nedre högra hörnet. Enligt traditionen skall målningen ha varit altartavla i den nu försvunna Hospitalkyrkan vid norra stadsporten. Denna kyrka uppfördes 1725 och troligen är tavlan målad 1746. Ramen är tillverkad av fragment från dekorationerna på den gamla orgelfasaden, som revs 1879.

I södra korsarmen hänger en större målning av Kristi uppståndelse och i norra korsarmen en lika stor av korsfästelsen. Båda är skänkta 1754 av skeppsbyggmästarna Erik och Peter Åsberg.

Övrigt

I korgolvet och gångarna finns gravstenar som huvudsakligen härrör från 1700-talet.

Längst ner i kyrkan finns en förvaringskista av brunbetsad furu från 1707.

Kyrkans äldsta ljusstakar är av förgyllt silver från 1711.

I sakristian finns ett slagbord av ek med målade blomslingor på skivan. Bordet är daterat till omkring år 1700.

Två av de höga konstsmidesgrindarna till kyrkogården tillkom 1741. Givarnas namn finns angivna på övre delen av dem: Jacob Christoffer på den södra och Matthias Christoffer på den västra. Den tredje grinden tillkom 1852.

Närmast den södra ingången finns en bänk som var särskilt avsedd för fångar, med sittplats för fångvaktaren utanför.

Kormattan, som invigdes vid gudstjänsten den första söndagen i advent 2008, är designad av Folke Samuelsson och tillverkad av Lena Flinck. Mattan visar ett skepp med landgång och brygga över ett oroligt hav.