Johannesbladet nr 6 2021

8 augusti-12 september

EN ORGELBYGGARES SAGA

Vissa poeter och författare upphör aldrig att intressera oss, trots att de sedan länge är döda. En ny diktarbiografi, skriven av Nils Holmdahl, är nu på väg ut i bokhandeln: ”Dan Andersson – myt och sanning”.

Vi behöver poeterna för att uttrycka det som vi inte kan uttrycka själva. Med diktarnas hjälp kan våra känslor bli till tankar, och därmed mera gripbara. När poeterna lyckas att i ord formulera det som vi själva bara har känt lindras en del av vår ensamhet.

Efter Dan Anderssons död 1920 hittades en del del opublicerat material från hans penna. Exempelvis gavs samlingen ”Posthuma noveller” ut en tid därefter. Där finns ”En orgelbyggares saga”, i vilken Berättaren ropar in en gammal orgel på auktion och får hjälp av instrumentmakare Gabrielsson att rusta upp den. Instrumentmakaren är välinformerad, och berättar om orgelbyggaren Jon Andersson.

”Dock fick jag aldrig historien riktigt i mig förrän orgeln var satt i skick och stod stolt vid min kammarvägg och jag börjat spela på den – ja, när jag lyssnade till de gamla pipornas dävna mummelmummel inuti den höga furulådan hade jag Gabrielssons berättelse liksom i ett bakhåll, även den mumlade dovt och levde och rörde sig i mitt hjärta, och så kom det sig att jag, när det var lidet långt på natten och skuggor höljde mina händer och ögon att jag såg Jon Anderssons resliga gestalt.”

Berättaren möter till slut orgelbyggaren själv. Musiken har på något sätt byggt en bro genom decennierna, och Jon Andersson berättar sin historia.

”Jag börjar bli gammal, och pojkarna är som barn brukar vara. De gamla ska på undantag – bort ska dom, och om en har något att lämna i arv så lever en alltid för länge. Jag är så ensam nu, det var annat förr, jag var ung jag också, nog drack jag, nog brände vi brännvin, nog dansade vi och – människan är som en orgel – ens liv blir ostämt, den ena stämman svarar inte mot den andra, sjunger inte med den andra mer. Och jag var själv kanske lite ostämd, jag hörde far min spela fiol och det gick mig i blodet – och så vart jag inte rätt instämd i det dagliga livet, och jag drömde och drack och drömde tills alla talade ont. Vad hörde väl jag på dem! Jag ville göra psalmer och sång av de stora träden som susade i skogen och av det heta och oroliga som var mitt innersta. Hela skogen med alla dess sägner ville jag flytta in på mitt loft – och så skar jag skogens trä till orgelpipor och tog fårens skinn till blåsbälgar under piporna. Alla sade: si den galningen, som vansköter åkrarna och bygger orglar. Ja, inte passade jag till storbonde och nog var det si och så med jorden, men nog har jag arbetat på åkern i min svett och – ja, så på sommaren vart orgeln färdig, jag lade sista hand vid den just som göken fått syn på första höhässjan och slutat ropa, och jag hällde brännvin i min farfars silverskål och ställde den på bordet bredvid psalmboken i min kammare, och det led mot middagen och jag kände det som en högtid och jag satt och famlade över tangenterna och greps av glädje och sjöng en psalm. Det var då jag kände mig ha nått ett mål, jag skulle nu få kraft att bli en nyttig människa.”

”Jag drack brännvin ur min farfars silverkanna som han en gång fått till present när han spelade på ett bröllop, ty även han var en spelman – och just då kom mina egna barn in och bannade mig. Höet ligger på marken och redan höres åskan, snart är regnet över oss, men du sitter här och super, sade de, du sitter onyttig vid din orgel och super! De begrepo ej att det var en högtidsstund de störde, och inte tänkte de på att all jorden var min – min! Att jag röjt de åkrar där skörden väntade.”

Så talar Jon Andersson, och Berättaren undrar om han drömt. Men så spelar han vidare på det renoverade instrumentet.

”Men jag hörde icke bara hans röst – det var hela den ödsliga vildmarkens underbara sång, buren av stormen genom solens bländande sken, buren av den saktmodiga augustivinden under månstrålarna som försilvrade de fjärran bergen. Släkter föddes och arbetade, älskade, trätte och slogos, tynade av, tystnade och buros i en långsam, ormande marsch mot gravarna. Storskogens furor föllo och släpades till älvarna, de hundra kvarnarna och sågarna i bäckarna tystnade, de tusen torpen lades ut för fäfot. Ett nytt släkte kom upp ur skogarna, men den gamla orgeln kunde inte deras sång. Den tystnade, den blev tvär och sur i tonen, men basarna mullrade en hotande åska mot den nya dagen.

Men högtid har det blivit i mitt rum. Den gamla tidens fromma helgdag brusar. Och det gångnas glädje sjunger med en besk sorg i basen.

Stundom öppnar jag gallerluckan med blindpiporna och ser hur de fint snidade flöjterna stå därinne, höga och trotsiga och raka som sångens präster och blåsa sina visor om skogen, om kärleken, om synd och nåd och evig frid.”

Per-Ola Svensson

Chocolate chip cookies

Chocolate chip cookies är en stående favorit hemma hos oss – både barn och vuxna älskar dem. Den ultimata chocolate chip cookien ska enligt mig vara tjock och något degig i mitten. Det har tagit många timmar med otaliga recept för att hitta den perfekta kakan. De svenska recepten jag provat blir ofta en variant av en havrekaka som flyter ut eller någon form av sockerkaka i kakformat – inget vidare med andra ord. Så, jag vände blicken västerut och de bästa recept på denna kaka hittade jag i USA. Receptet är beräknat i gram först och främst, och jag rekommenderar verkligen att du använder en köksvåg då kakor ofta blir bättre för man får till mätningen mer exakt. Jag brukar använda de mörka chokladknapparna från Odense, de finns att köpa i de flesta mataffärer på bakhyllan, men självklart går det bra med hackad choklad i den smak man föredrar. Vill man variera kakan kan man ha i torkad frukt eller hackade nötter – räkna ca 50 g, kanel eller strössel. För att få samma storlek på kakorna använder jag en glasskopa att mäta upp med. Spara gärna några chokladknappar och tryck i som dekoration precis innan gräddning så får du en riktigt klassisk, fin chocolate chip cookie. Här är mitt något försvenskade recept – enjoy som de säger på andra sidan atlanten. 😊

 

225 g smör

200 g farinsocker (2,2 dl)

50 g strösocker (0,6 dl)

2 ägg

1 tsk vaniljextrakt

560 g mjöl (9,3 dl)

1 tsk majsmjöl (maizena)

1 tsk bikarbonat

1 tsk salt

150 g chokladknappar

 

1. Börja med att sätta ugnen på 175 c och

    klä två plåtar med bakplåtspapper.

2. Vispa smör och socker vitt och fluffigt –

    vispa i minst 4 minuter.

3. Vispa i äggen ett i taget och häll i

    vaniljextrakt.

4. Mät upp och blanda de torra ingredienserna.

5. Häll i chokladknapparna i den torra mixen

    och blanda allt med smörblandningen.

    Spara ca 30 knappar till dekorering.

6. Använd händerna och knåda ihop degen.

7. Mät upp degen med en glasskopa – det blir ca 26 kakor om du använder

    skopan, tryck till så att du får ett struket mått.

8. Tryck i några knappar i varje kaka.

9. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter, kakorna

    ska bara få lite färg, och låt vila på plåten en

    stund innan du lägger över dem på ett galler

    för att svalna helt.

 

Malin Burmeister

Foto: Britten Robertsson

Tankar om våra psalmer!

”Kyrkans tak ska lyfta, väggar bågna av jazz och låtar, psalm och symfoni! – med den kraftfulla ambitionen (hämtad ur psalm 868) inleds ”Psalmer i 2000-talet”! Ja, visst är väl den svenska PSALMBOKEN, tillsammans med PSALMER i 2000-talet en härlig samling sånger - skrivna och tonsatta i såväl nutid som för många hundra år sedan - som faktiskt får kyrkans tak att lyfta! Flertalet av de äldre texterna är i mångt och mycket lika aktuella i dag och förmedlar verkligen budskapet och den kristna tron på ett förnämligt sätt. Men vi lever i en ny tid med nya vanor och kunskaper, som ibland kräver förnyelse – vi behöver därför också nya psalmer, som både språkligt och musikaliskt ligger rätt i tiden. Jag vågar dock påstå att alla psalmer, oavsett ålder, blir budbärare på olika sätt – både i sin musik och i sina texter! Många av dem har vi sjungit otaliga gånger och somliga kan vi till och med utantill – andra, mindre brukade, är vi kanske inte så bekanta med. Men håll med om att våra psalmböcker innehåller åtskilliga fantastiska sånger som gör oss både glada och upprymda eller kanske sentimentala och eftertänksamma och också psalmer som är riktigt starkt knutna till kyrkoåret och dess högtider. Vilken skatt! Och många av våra älskade psalmer har en historia bakom sin tillkomst – ibland författarens värderingar och tankar, men också speciella händelser i någon människas liv, vilket har lett till ”nedskrivna ord” som vi kan ta del av, sjunga och tolka utifrån vår egen situation och i just vår kyrka. Vilken ynnest!

 Det finns många fantastiska psalmer att välja bland – men här kommer ett par ur ”Den svenska psalmbokens” stora utbud som jag, av olika anledningar, har fångats av – det handlar både om orden i sångerna och melodier som har fastnat, men lika mycket om psalmernas tillkomst och författarnas tankar bakom orden. Mitt första val blir:

Bliv kvar hos mig, psalm 189

I Lukasevangeliet 24:13-35 kan vi läsa om två lärjungar på väg till Emmaus. På vägen dit mötte de Jesus som slog följe med dem. Nästan framme i byn upplevde de att Jesus hade för avsikt att gå vidare och lämna dem. De bad då: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut”. Jesus följde då med dem och stannade hos dem. Denna bön från lärjungarna inspirerade den brittiske prästen Henry Francis Lyte (1793-1847) att, kort innan han dog, skriva psalmen ”Bliv kvar hos mig”, som vi har i vår svenska psalmbok. De inledande orden i psalmen är lärjungarnas ord, nästan ordagrant hämtade från den gamla bibelöversättningen (1917). Och när Lyte lyfte fram Bibelns fina ord i psalmtexten, blev de orden också som en bön om hjälp och tröst i hans egen svåra situation. Henry Francis Lyte var präst, poet och psalmförfattare. Dock led han av dålig hälsa redan i unga år och han drabbades av olika luftvägssjukdomar, som bronkit och astma. Han rekommenderades av hälsoskäl att tillbringa mer tid i varmare klimat och på 1840-talet bodde han därför till och från i Frankrike och Italien. I ”Kända psalmer och deras historia” (Stenström/Spångberg) berättas att när Lyte var 54 år fick han beskedet att han hade lungtuberkulos och att han borde lämna England för sydligare breddgrader - för att ha en chans att bli frisk. Han lämnade då sin prästtjänst i Lower Brixham, i september 1847, och reste till Nice för att kurera sig. Men Lyte återvände aldrig mer till England – han avled redan samma höst i Nice…….

 I ”Kända psalmer” berättas vidare, att den sista dagen i England och Lower Brixham tillbringade Lyte med sin församling och han predikade, firade gudstjänst och nattvard med församlingsborna. Som avslutning på gudstjänstfirandet gick han en promenad i solnedgången. Och sedan - allra sist innan det var dags att resa - gav Lyte sin dotter den fantastiska och trösterika aftonpsalmen:

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.

    Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.

    Då allting annat sviker och bedrar,

    du ende trogne tröstare, bliv kvar

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.

    All jordens glädje likt en fläkt förgår.

    Allt hastar hän mot sin förvandling snar.

    Du är densamme, bliv du hos mig kvar

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

    Nej, som till Emmaus du fordom kom

Foto: Britten Robertsson

    och sorgsna bröders tunga börda bar,

    kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

Melodin till denna fina kvällspsalm (med totalt sju verser) komponerades - för en sångsamling - av William Henry Monk 1861. Psalmen är fortfarande mycket populär i England och används där i olika sammanhang, inte bara i kyrkorna. Sedan 1927 sjungs ”Abide with me” (den engelska titeln) vid varje FA-cupfinal (Football Association) på Wembley. Den sjöngs också på OS-invigningen i London 2012 och det engelska kungahuset har valt psalmen både vid kungliga bröllop och begravningar. Ja, en mäktig och betydelsefull psalm!

Mitt nästa val blir en betydligt nyare psalm, som jag blev bekant med och mycket positivt påverkad av under mina egna barns ”unga år i kyrkan” – en sång som de älskade och ofta gick och gnolade på:

Måne och sol, psalm 21

Det intensiva arbetet i ”1969 års psalmkommittés verksamhet” engagerade många författare och tonsättare under 1970-talet och ett tag framåt. Författargruppen var stor och nu skrevs många nya psalmer, som var tänkta för den nya psalmboken. Och Britt G Hallqvist var en av de mest produktiva! Hon ingick i psalmbokskommittén och skrev ett antal originalpsalmer samt översatte och bearbetade material till ”den svenska psalmboken 1986”. Britt G Hallqvist föddes i Umeå år 1914 och när hon avled 1997 var hon bosatt i Lund. Hon har kommit att betyda mycket för våra moderna psalmer.  Utöver psalmdiktare var Hallqvist poet och översättare – hon översatte i första hand många barnboksklassiker. Och hon var väldigt mån om barnen och värnade särskilt om att de skulle förstå det kristna budskapet. Just psalmen Måne och sol – skriven 1974 - visar tydligt på hennes enorma ambition och förmåga att få med sig barnen – få dem att vilja sjunga och också att förstå.  Och hon lyckades minsann bra! Ja, i vår familj, till exempel. anammade barnen verkligen den här psalmen och de har sedan fortsatt att älska den och bära den med sig genom livet. Samma år som denna härliga författare skrev texten till Måne och sol tonsattes den av norrmannen Egil Hovland, som för övrigt har skrivit musiken till många av Britt G Hallqvists texter. När han fick just den här texten lär han ha yttrat att han ”omedelbart hörde melodin inom sig” (Kända psalmer och deras historia, Stenström/Spångberg). Och texten och musiken tillsammans blev sannerligen en mycket lyckad kombo:

                    1. Måne och sol,

                         vatten och vind

                         och blommor och barn

                         skapade Gud

                         Himmel och jord,

                         allting är hans.

                         Herren vår Gud

                         vill vi tacka.

                         Herre, vi tackar dig.

                         Herre, vi prisar dig.

                         Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

                     

                      2. Jesus, Guds son,                                   3. Anden, vår tröst,

                           levde och dog                                           levande, varm

                           för alla, för oss,                                         och helig och stark,

                           lever idag,                                                 talar om Gud,

                           ja, han är här,                                            stöder och bär

                           ja, han är här.                                            dag efter dag.

                           Herren vår Gud                                        Herren vår Gud

                           vill vi tacka.                                               vill vi tacka.

                           Herre, vi tackar dig.                                 Herre, vi tackar dig.

                           Herre, vi prisar dig                                   Herre, vi prisar dig.

                           Herre, vi sjunger ditt heliga namn.         Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

Ja, två helt olika psalmer från två olika tidsepoker! Och två vitt skilda författare med helt olika bakgrundstankar. Men den ena psalmen förtar minsann inte den andra! En aftonpsalm som ger oss sinnesro och tröst och en psalm, som främst riktar sig till våra barn och som så fint beskriver treenigheten, Fader, Son och Ande, och samtidigt bidrar till känslan av glädje och tacksamhet - både för barn och vuxna. Verkligen två riktigt fina psalmer som tilltalar mig och som gör mig rofylld – psalmer väl värda att bevara och fortsätta att sjunga eller kanske läsa. Som Paulus skriver i Efesierbrevet 5:19-20: ”Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn”. Ack så viktigt med sång och musik!

Britten Robertsson

Gruppen händiga händers senaste skörd

Här ser ni våra stickade mössor som ska till Bunda hospital i Tanzania där små nyfödda barn behöver värme

Marita Hasselberg, missionär och barnsjuksköterska arbetar på barnavdelningen och på förlossningen där det finns en prematursal. Här vårdas för tidigt födda barn hud mot hud på mammans bröst för att de ska hålla värmen, en mössa är också en bra hjälp.

Marita och hennes man är hemma i Sverige i sommar och kommer att ta med sig mössor tillbaka till Tanzania.

Foto: Britten Robertsson

Tack till alla som har bidragit till detta fina ändamål!

Om du vill läsa om Maritas arbete går det bra via hennes blogg Hasselbergsitanzania eller på Instagram under samma namn.

Om det är någon som tycker om att sticka, sy eller virka välkomna att vara med i vår grupp i höst. Vi träffas måndagar klockan 14 i Johannesgården på Hanellsgatan 5

 

Annika Johansson

Diakon

S:t Johannes kyrka

Vandrande bokcirkel

Johanneskyrkan

1 september 16.00

Vi går en kort promenad och talar om det vi har läst

Anmälan senast 17 augusti

Nina Lundborg 0480-421436

Nina.lundborg@svenskakyrkan.se

Catrine Svanström 0480-421475

Catrine.svanström@svenskakyrkan.se

Sommarkväll i S:t Johannes

Tisdagskvällar med efterlängtad gemenskap, musik och kaffe. Om vädret tillåter är vi på Johannesplatsen – baksidan av Johannesgården, mot Falkenbergsskolan. Antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller!

10 augusti 18:00 – Quiz

24 augusti 18:00 – Anders Pettersson

 

Per-Ola Svensson

PILGRIMSVANDRING PÅ ÖLAND

Välkomna att följa med till Dröstorp

Lördagen den 28 augusti

Vandringen är ca 8 km, vi går på plan mark i lugnt tempo och stannar med jämna mellanrum.

Medtag egen mat och fika. Det blir ett längre uppehåll för lunch efter halva vandringen. Vi avslutar med mässa, det finns möjlighet att åka bil sista vägen tillbaka om det är någon som känner att det blir för långt att gå.

Kl 09.30 går det buss från Johanneskyrkan, Hanellsgatan 5

Vi åker till Skarpa Alby på Öland där vandringen börjar.

Hemresa ca 15.30

Anmälan senast mån 16 augusti till

Nina Lundborg, präst Johannes församling 0480-421436

nina.lundborg@svenskakyrkan.se

Karin Nylander, församlingspedagog Johannes församling

karin.nylander@svenskakyrkan.se

Musik i S:t Johannes kyrka

8 september 19:00 – Jan Ottosson Kvartett

Jan Ottosson, barytonsaxofon

Per-Ola Svensson, piano

Ola Petersson, kontrabas

Douglas Sandor, trummor

Äntligen får vi ha konserter i vår kyrka igen! Vi startar hösten med lokal melodiös kvartettjazz. Inträdet är fritt, men antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller!

S:t Johannes kyrkorum

Vårt kyrkorum är öppet för ljuständning och enskild bön

Måndag och fredag 08:00-14:00

Söndag 11:00-13:00

Övrig tid: ring på nere vid Johannesgården så öppnar vi kyrkan ifall vi är här!

 

Om du önskar kontakt med oss som arbetar i Sankt Johannes kyrka är du välkommen att höra av dej.

Annette Öderwall - församlingsherde
0480-421432

Nina Lundborg - komminister
0480-421436

Annika Johansson - diakon
0480-421433

Karin Nylander – församlingspedagog
0480-421477

Isabell Karlsson - pedagog
0480-421468

Malin Burmeister - pedagog
0480-421435

Per-Ola Svensson - kantor
0480-421437

Sonja Andersson - vaktmästare
0480-421473

Catrine Svanström - vaktmästare
0480-421475 

 

 

Följ oss gärna på Instagram. Där heter vi St.johannesKalmar.

Vi finns också på Facebook!

Nästa blad kommer 12 september!

Du är alltid välkommen till Johanneskyrkan!