Meny

Försiktighet och barmhärtighet

Kyrkoherde Peter Wänehag skriver till alla i Kalmar pastorat (och till alla andra som vill läsa).

Just nu upplever vi en nästan overklig situation. En pandemi sprider sig runt jorden, och det finns ingen riktig bot, bara kloka läkare och vetenskapare som försöker hitta vägar att rida ut den värsta stormen och att ta fram vaccin som kan hjälpa oss i framtiden.

Vi blir rädda och förtvivlade. Vi är vana vid att kunna hitta orsaker och skyldiga, men i detta läge hittar vi inte några sådana. Vi är som mänsklighet inte vana vid att inte kunna påverka och att inte kunna hitta lösningar på problem.

Just nu finns det en hel del slitningar mellan generationer och grupper. Sådana slitningar gör att vår energi och uppmärksamhet vänds åt fel håll.

Men det dyker också upp positiva initiativ, till exempel när vi uppmanas att varje kväll vid åtta applådera för vårdpersonalen som gör enastående insatser eller att hjälpa till med att handla mat och andra förnödenheter åt medmänniskor som är isolerade. 

Mitt i alla svårigheter, all rädsla och uppgivenhet finns det en viktig kallelse, nämligen att visa barmhärtighet. Det är ett gammalt ord som kanske inte tillhör vardagssvenskan men som innebär att vi använder hjärtat i vårt sätt att möta våra medmänniskor. Att vara barmhärtig i det läge där vi befinner oss nu är ett trotsigt sätt använda tid och andra resurser för att se längre än till bara våra egna behov. Vi kan vägra ge upp och istället se med barmhärtighet i blicken på människor som finns runt oss. Vi kan vara beredda att ge upp vår egen bekvämlighet för andras skull. 

Barmhärtigheten är en sida av Guds väsen. Den står nära Guds godhet, nåd, kärlek och långmodighet. Guds barmhärtighet omsätts i konkret handling när han förbarmar sig över sitt folk.

Ett av de mest kända avsnitten i Bibeln är Jesu liknelse om den barmhärtige samariern i Lukasevangeliets tionde kapitel. En del av oss har sett otaliga konfirmandredovisningar som gestaltar just den texten. Den talar på ett direkt och begripligt sätt om vad vi borde kunna förvänta oss av våra medmänniskor och vad de ska kunna förvänta sig av oss: att var och en av oss har hjärtat på rätta stället och använder sina sensorer och sin blick för vad som behöver göras.

När man är rådvill och inte vet vad som behöver göras kan man alltid fundera över vad som skulle vara barmhärtigt just i den situation där man befinner sig. 

Jesus ställer frågan om vem som var den överfallne mannens nästa, och han ställer den inte bara till den laglärde (som har frågat om vad han ska göra för att få evigt liv – det är därför vi får höra liknelsen) utan också till dig och till mig. Dessutom: han ställer den inte bara när livet blir tillspetsat, som nu, utan alla dagar.

Och när svårigheter möter, när vi inte ser någon utväg, då är vår kallelse att visa barmhärtighet. ”Gå du och gör som han!” (alltså: ”Gå du och gör som den barmhärtige samariern!”) säger Jesus. 

Inriktningen för församlingslivet just nu är att inte bara ställa in utan att ställa om. Det innebär att vi försöker se till människors behov och att inte haka upp oss på de hinder som kan finnas. Under dessa svåra veckor har vi verkligen fått tänka över vad som behöver och kan göras. I en stad med mycket gudstjänstglädje och ett rikt gudstjänstliv finns det en prioritering som stått över allt annat: Vi måste slå vakt om att kunna mötas på olika sätt i gudstjänst! Och vi måste slå vakt om att alla som kan röra sig fritt har möjligheten att fira mässan tillsammans (och att de som måste isolera sig eller som befinner sig i karantän inte blir isolerade på något mer sätt än det fysiska). Syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet – det är den gåva vi får i nattvardens gemenskap. 

Nu i fastetiden berättade jag i en predikan om en annonskampanj som har berört mig. I flera stora dagstidningar har Frälsningsarmén berättat om sin verksamhet. De räknade upp hur många matportioner de har delat ut och hur många övernattningar för hemlösa de har ordnat med. Sedan kom den mening som var viktigast av alla: ”Utan Jesus hade vi aldrig orkat!”

Jag tänker ofta på detta: att det är så livsavgörande att det är hos Jesus som vi hämtar kraft för våra liv Vi kan ofta tvivla och vara osäkra på vår förmåga, men också i de stunderna får vi vara trygga i och påminna oss om att Jesus redan gjort allt för oss och att han lovat vara med oss alla dagar till tidens slut. 

Var inte rädda – var försiktiga, och vet att Guds barmhärtighet är ny varje dag!

Gud välsigne er alla!

Er kyrkoherde Peter Wänehag

Peter Wänehag

Peter Wänehag

Svenska kyrkan i Kalmar

Kyrkoherde

Mer om Peter Wänehag

Kyrkoherde och kontraktsprost