Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

#friattförändra

Bella, changemaker i Kakuma

Unga kvinnor och flickor på flykt är i en extra utsatt situation. Bella är en av de som genom fotbollen skapar en organiserad fritid som motverkar konflikter och skapar en tryggare tillvaro utan våld.

Hej, jag heter Bella

Jag bor i flyktinglägret Kakuma i norra Kenya. För åtta år sedan flydde jag efter en rebellattack där båda mina föräldrar dödades. Jag har ingen aning om i fall någon annan i min familj lever eller var de i så fall har tagit vägen. Under flykten till Kakuma träffade jag dock min man Prosper. Vi bor nu tillsammans i Kakuma och har en dotter, Angel, som är två år.

När jag växte upp var jag mycket sportintresserad och i Kakuma är jag nu en av de mest engagerade ungdomsledarna. Jag var till exempel en av de drivande personerna som såg till att tjejligan Divas League startades.

Anledningen till mitt engagemang är bland annat att när jag själv började med fotboll när jag var yngre fick jag många nya vänner samtidigt som jag lärde mig massor, inte bara om fotboll. Dessa erfarenheter hjälper mig att idag motivera tjejerna att bli aktiva och spela fotboll. Det är tydligt för mig att det inte bara är en idrott utan att det också öppnar nya dörrar att delta i andra aktiviteter.

En utsatt situation för flickor och unga kvinnor

Flickor som flytt från krig lever under ständig stress. Sexuella övergrepp används som ett krigsvapen av rebeller och militära grupper. Många av flickorna har varit med om hemska övergrepp. Hemmiljön är inte heller en helt trygg plats. Våld och våldtäkter kan ske både inom familjen, av grannar och av gäng som driver runt i flyktinglägret.

Jag arbetar med att mobilisera tjejerna i lägret. Jag stöttar dem och motiverar dem att våga satsa på sin talang och inte bli fast mellan hemmets väggar. En stor del av arbetet handlar om att motverka fördomar. I vissa kulturer är det inte accepterat för tjejer att ha idrottskläder och det är svårt att spela fotboll i en täckande klänning. Att tjejer ska vistas utanför hemmet och delta i aktiviteter i samhället är också kulturellt utmanande. Kvinnorollen är vanligtvis begränsad till att sköta hemmet och fostra barnen.

Jag arbetar med att skapa förändring

På grund av dessa förutsättningar är jag anställd för att arbeta med flickorna och påvisa fördelarna med att låta dem delta i fritidsverksamheter. Jag pratar med föräldrarna och övertygar dem om att sport är bra för deras döttrar. Med min bakgrund och uppväxt blir jag både en förebild och en vägvisare. Tjejerna kallar mig för Mama Sport och jag har i mitt arbete vunnit många människors förtroende i Kakuma.

Det är tydligt för mig att en organiserad fritid förenar flyktingar från olika länder, religioner och kulturer. Under aktiviteterna lär sig ungdomarna om regler, normer och respekt. Genom att samarbeta i ett fotbollslag lär de känna varandra, vilket motverkar konflikter och skapar en tryggare tillvaro utan våld. En aktiv fritid för flickor leder till ett mer jämställt samhälle, där alla människor kan delta i aktiviteter och beslut.

Tron är central för mig

Kyrkan är mycket viktig för mig och jag delar min starka tro med min man. Tillsammans är vi aktiva i en av lägrets kyrkor. Där har vi bland annat startat en kör med både män och kvinnor och med blandade nationaliteter: sudaneser, sydsudaneser, burundier, och rwandier. Kyrkan används därmed som en mötesplats för många nationaliteter och kulturer och ger människorna en större förståelse för varandra.

Flyktinglägret Kakuma, Kenya

Kakuma är ett av världens största flyktingläger med mer än 180 000 invånare, varav drygt 100 000 barn. Lägret drivs av Lutherska Världsförbundet, med stöd från bland annat Svenska kyrkans internationella arbete. Den är en del av arbetet med psykosocialt stöd, som Svenska kyrkan specialiserat sig på inom ACT-alliansen. När en katastrof uppstår är det viktigt att inte bara tillgodose fysiska behov, utan att även möta sociala och psykologiska behov. Människor som drabbas måste återfå hopp, värdighet, psykiskt och socialt välbefinnande och en känsla av normalitet.