Foto: Pixabay

13 december

"Natten går tunga fjät..." Lite trötta och småögda möter vi ljuset idag, på Luciadagen.

Bibelord:
”Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med Gud men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra...”
1 Joh 1:5-7

Vi blir så glada då de kommer. Lucia och hennes tärnor, stjärngossar, tomtar, pepparkaksfigurer och allt vad det kan vara. I kyrkor, skolor, förskolor, arbetsplatser, äldreboenden... ja, överallt försöker människor sprida ljuset och glädjen idag. 
Det kan verka som något som i den här mörka världen inte skulle spela nån som helst roll. Mot vapen, ondska och mörker kan inte några människor i vita särkar göra så mycket. Eller?
Varje liten handling för att ge människor ljus och glädje spelar i det långa loppet en oerhörd roll. Berör vi en människas hjärta har vi gjort något stort. Då har vi varit med och gett förutsättningarna för att i det lilla vara med och bygga en bättre värld där det vi tror och hoppas på får en plats.

Lucia, den unga flickan som levde i Syracusa på Sicilien för så länge sen, blev vad vi idag skulle kalla utsatt för sexuella övergrepp och hedersmord. Världens onda makter verkade större än hennes lilla ljus. Men idag är det henne vi minns, tusentals år senare, och det ljus hon ville sprida lyser starkare än någon som var med då och där nog någonsin kunde ana.

Hennes tro på Kristus, det sanna ljuset gav henne modet att hålla ut in i det sista och att stå upp för det hon tyckte var rätt.

Vi är kallade att också vi vandra i samma ljus!

Utmaning:
Hur kan jag göra mörkret lättare att bära för någon idag?

Bön:
Gud, du som är ljus,
låt mig i dag i den heliga Lucias efterföljd
få vandra i ljuset
och ha gemenskap med dig
och mina medmänniskor.
I Jesu namn.
Amen.