Foto: Pixabay

12 december

"Min lilla gran, du är så fin..."

Bibeltext:
”Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. ... Och Gud såg att det var gott.”
1 Mos 1:11-12

Det känns lite som att de kommer tidigare för varje år, julgranarna. När jag var liten togs julgranen in dagen innan julafton, punkt slut. Den stod är och doftade jul och gav löftet om allt det underbara som skulle komma dagen efter.

Det sägs att de första missionärerna upp till nordligare länder använde granen som en bild då de predikade. Den var alltid grön och talade om det eviga livet, den sträckte sig mot himmelen och på varje gren fanns ett kors...

I toppen på granen fäster de flesta av oss fortfarande en stjärna som talar om stjärnan i Betlehem och han som föddes där. 

En berättelse säger att det var vår reformator, Martin Luther, som kom på idén att ta in en gran till jul och fästa ljus på dess grenar.

De röda kulorna i granen talar om frukten i paradiset. 

Julgranen kan tyckas vara en enkel och smått barnslig symbol, men den ger något av det viktigaste som finns - den ger glädje! Ljuset och stämningen som den ger kan tala starkt till oss om undret i Betlehem och om Guds budskap om frid på jorden. 

Utmaning:
Oavsett när du tar in din gran och hur du klär den, kan du låta den tala till dig om honom som är världens ljus och det eviga livet?

Bön:
Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets strå.

Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig allt mer.

Ur Psalmboken, psalm 117