Foto: Jermunn Solem

Helena Lillieskiölds epitafium

I Indals kyrka finns ett epitafium - minnestavla - över Helena Lillieskiöld som var gift med Anders Oldberg som var kyrkoherde i Indal. Här skriver Helena Lillieskiölds sentida ättling Annika Ericsson om Helena, hennes familj och minnestavlan.

Om du besöker Indals kyrka i Medelpad kan du se denna minnestavla över min mormors morfars farmors mormor. Den berättar att Helena Catharina Lilliesköld föddes den 30 november 1737 och dog den 8 januari 1776.

På tavlan syns ätten Lillieskölds heraldiska vapen mot svart bakgrund. Ovanför vapnet står, med guldskrift:
"Insignia generosæ familiæ Lillieskiöldiorum" vilket jag översätter till "den ädla familjen Lillieskölds emblem".

Sedan står det (något anpassat till dagens språk):
"Gudsfruktan prydde dig,
din snälla (här i betydelsen "Flinka" eller "Flitiga") hand oss klädde.
Din fromhet man och barn och allt husfolket glädde.

Till åminnelse uppsatt av dess bitterligen sörjande make Mag. Andr. G. Oldberg, pastor Indalen."

Jag tyckte först att det var märkligt att den djupt sörjande magister Anders Göransson Oldberg bekostade ett epitafium över Helena Catharina, men inte gjorde så över hustru nummer två, Anna Margareta Frodlin. Anna Margareta dog 1791, sex år före Anders själv "med sin käraste frälsares namn i mun och hjärta", så möjlighet att förära även henne en minnestavla bör ha funnits.

Detalj från minnestavlan - släkten Lillieskiölds familjevapen. Foto: Jermunn Solem

Var det för att Helena Catharina, till skillnad från Anna Margareta, var adlig? Det rimmade illa med min syn på Anders. Hans döttrar kom att gifta sig utan att snegla på vilken ätt deras makar kom ifrån. Den dotter som är min ana, Helena Kristina Oldberg, gifte sig med sonen till en sockensmed.

Nu har jag kommit på en möjlig förklaring. Anna Margareta, hustru nummer två, ligger begraven i Indal, så familjen hade en grav att besöka. Helena Catharinas grav fanns däremot i Håsjö i Jämtland (tror jag). Hon dog strax innan familjen flyttade till Medelpad.

År 1776 var en tid när mycket hände i familjen Oldberg-Lilliesköld. När året började hade de stora förväntningar. Helena Catharina var höggravid med parets sjunde barn, och Anders hade fått signaler om att han låg bra till för att få tjänsten som pastor i Indal, vilket vore ett stort lyft för Håsjös kaplan.

Men förlossningen blev svår och Helena Catharina, 38 år, dog i barnsäng den 8 januari. Anders, 48 år, blev änkling med barnen:
- Erik Gustaf, 14 (studerade i Härnösand)
- Göran, knappt 12
- Peter, 11 (möjligen död, dog innan 1777)
- Helena Kristina, 6 (min anmoder)
- Magdalena Catharina, 5
- Anders, snart 3
- Elias Jesper, nyfödd

Några veckor därefter, den 29 februari, blev Anders formellt utnämnd till kyrkoherde i Indal och två månader senare installerades han på sitt nya ämbete.

Våren gick åt till att, med hjälp av det på epitafiet omnämnda husfolket (pigor och drängar), få vardagen att fungera. Dessutom behövde Anders sätta sig in i sin nya tillvaro som kyrkoherde och få den egna efterträdaren i Håsjö, Olof Weider, införstådd med de behov som fanns i Håsjö och Hällesjö. Hustruns begravning, sonens dop, bouppteckning, flytt ... och att hjälpa barnen igenom sorgearbetet. Att själv förtvivla fanns det liksom inte utrymme för just då.

Mot denna bakgrund förstår jag bättre varför den nyblivne pastorn i Indal satte upp ett epitafium över sin framlidna hustru. Han behövde ge uttryck för sin sorg och ge barnen, kanske i synnerhet de yngsta, något som kunde kompensera för att de inte hade en grav i närheten.

Det är i alla fall vad jag tror.

/Annika Ericsson

Indals kyrka

Trygg och gammal med sina vita murar, sin fantastiska orgel och sin ovanliga klock-klämtning ligger hon där, Indals kyrka. I sig rymmer hon tro och historia - och en dörr utan motstycke!

Orgeln i Indals kyrka

Johannes Menzel Orgelbyggeri, Härnösand 1996. En rekonstruktion av Johan Gustaf Eks orgel från 1863

Klämtningen i Indal

Nio slag tonar ut över älv, berg och åker... Indals kyrka håller liv i en medeltida tradition.