I ett stort underbart sekelskifteshus i Dacke utanför Liden finner vi Annika Håkansson, 56 år. Här har hon och maken Bertil sedan i början av 80-talet fött och uppfostrat sju barn, byggt hus och renoverat och drivit ett jordbruk med hundratal mjölkkor. Men både husen och gården är stora, så gott om plats finns för allt.
Det är varmt, ombonat och hemtrevligt och nästan hela tiden något på gång i huset. Några av barnen är utflugna men några bor kvar och jobbar i jordbruket eller studerar. Jordbrukets storlek kräver ett arbetslag för att få det att fungera.
- Med tiden har vi blivit bättre och bättre på att jobba ihop och lärt oss att strukturera och vara disciplinerade i våra jobb, berättar Annika.
Som tjugoåring flyttade hon till Bertil i Dacke som hon träffat i frikyrkans ungdomsarbete. Svärföräldrarna hade köpt gården 13 år tidigare och gav plats åt det unga paret att bygga sig en egen villa. 17 år senare, när Annika och Bertils familj hade vuxit, bytte man boende helt enkelt.
Annika växte upp på ett jordbruk i Hälsingland så hon visste vad hon gav sig in på när hon flyttade till Bertil. Hon hade också studerat på en hushållsskola och var definitivt inte rädd för att jobba.
- Vi stod inför ett stort beslut när vår ladugård brann ner i början av 90-talet, berättar Annika. Trots olyckan hade vi tur för det hände på sommaren och korna var ute på bete. Ska vi satsa och bygga nytt eller ska vi lägga ner? Till slut kom vi fram till att vi ville satsa.
Att driva ett så stor jordbruk kräver en hel del. Det är slitigt och fysiskt utmanande och man måste hela tiden vara aktsam så inte olyckor händer. En stor hjälp har bland annat Ulrika varit som har varit anställd här i olika omgångar under årens lopp.
När barnen var små gick de på ”Kyrkis” och Annika jobbade som ledare där under några år. Hon är väldigt glad att Liden nu fått tillbaka Öppet kyrkis. En annan sak som gör Annika glad är Kyrkokören och när yngsta barnet blev fem år kunde hon vara med och sjunga igen.
Det är så underbart att få sjunga tillsammans, att får sjunga så vackra texter och att få ära Gud, säger Annika.
Annika tycker att det är viktigt att ha en personlig tro och relation med Jesus. Det är någon att luta sig mot, någon som leder oss och lägger allt till rätta med tiden och som ger kraft att orka.
- Jag tycker kyrkan är viktig i vårt samhälle, säger Annika. Den behövs för såväl ung som gammal, i glädje och sorg och allt som händer oss där i mellan. Min bror dog i en olycka när han bara var 17 år gammal. Då fann jag tröst i bibelcitatet ”Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör”. (Johannes 11:25)
