Sune och Lena Sjödin levde ett aktivt liv tillsammans. Lena var en social person och den som främst höll kontakten med släkt och alla vänner och bekanta. När de köpte huset på Lillsjövägen renoverade de det från grunden och ägnade många timmar åt olika ombyggnationer. Sune tog hand om byggnationerna och Lena skötte trädgården.
Sune och Lena träffades när Sune låg i lumpen på K4 i Umeå. Han var 20 år och hade åkt till Baggböle loge med sina kompisar. De andra tyckte att det bara var tanter på dansen men Sune höll inte med. Han hade fått syn på den snyggaste tjej han någonsin sett, i mörkbrunt hår och knallgul kortkort klänning. Hon hette Lena och var 19 år och den kvällen dansade de bara med varandra. Och sen var det klart. Han fick inte följa med henne hem första kvällen men vad gjorde väl det, från den dagen var de ett par och när Sune muckade från K4 var Lena gravid.
De behövde någonstans att bo och Sune ringde en bekant som var fastighetsägare, sa att han var superförälskad i en tjej som var gravid och att de var i behov av en lägenhet. Bekantingen kunde så klart inte säga nej och snart flyttade den blivande familjen in i en trea i Djupvik.
”Man får älta. Säga samma sak om och om igen. ”
I 54 år levde de ihop. Nu är det han själv som sköter trädgården och han lär sig allt eftersom. Sune ägnar sig även åt cykling och har cyklat 500 mil sen i våras. På Storsjöhallen blir det både spinning, cirkelträning och yoga och i sin ungdom spelade han fotboll i Sandviks IF.
I Holmsunds församling finns det möjlighet att delta i en Leva vidare-grupp för människor som har mist sin livskamrat. Där får man berätta om sig själv och sitt liv, om personen man mist, om sitt liv före och efter dödsfallet, om hur vardagen ter sig nu med allt praktiskt som måste ordnas efter ett dödsfall och om möjligheter att gå vidare. Man får dela tankar och känslor som kommer i sorgen och man får älta. Säga samma sak om och om igen. Det är det som är meningen.
- För många av oss är det nödvändigt för att kunna gå vidare, säger diakon Kristina Blomberg. I gruppen pratar vi även om hur viktigt det är att inte värdera varandra, att alla får talutrymme och att det man pratar om i gruppen stannar i rummet. Leva vidare-gruppen ska vara ett tryggt sammanhang att öppna sig i, säger Kristina som är en av gruppledarna.
”Aldrig i livet att jag sitter och pratar med en massa obekanta om det här.”
Sune Sjödin fick en inbjudan till Leva vidare-gruppen efter att Lena gått bort. När han öppnade brevet tänkte han: ”Aldrig i livet att jag sitter och pratar med en massa obekanta om det här. Inte vill jag sitta och berätta mitt livs historia för de där människorna, vad är det för mening med det?” Men diakonen som ringde upp strax efteråt sa: Kom på första träffen och om du känner dig obekväm eller missnöjd så förstår vi det och du behöver inte fortsätta.
Sune tänkte att jag prövar väl, och det han upptäckte när han kom dit var att de som satt där hade gått igenom samma sak som han. Han förstod att de kände samma saknad som han gjorde och han kunde i sin tur känna en förståelse från dem.
Det nya livet utan Lena är svårt. Sorgen går upp och ner, ibland är det svart, ibland är det ljusare. Att vara med i Leva vidare-gruppen har dock varit en stor hjälp. Att få prata med andra som har upplevt samma sak har varit otroligt givande säger Sune.
- Att få höra hur det har varit för dem, att de känner samma saknad och samma smärta, för det är groteskt vad ont det gör. Att höra andra prata om vad som har hänt dem har gjort det lättare för mig att prata om sorgen, fortsätter Sune.
- Diakonerna Kristina Blomberg och
Anneli Almqvist var också så fina. De la sig inte i ens resonemang utan satt bredvid och gav bara tips på vad vi skulle prata om vid det tillfället.
”Att höra andra prata om vad som har hänt dem har gjort det lättare för mig att prata om sorgen”
Sune hade inte så höga förväntningar på Leva vidare-gruppen men känner i efterhand en tacksamhet att han gick med. Och skulle han ge ett råd till någon som drabbats av sorgen att bli lämnad ensam så vore det att söka sig till en Leva vidare-grupp.
- Det är klokt att sitta i grupp och prata med människor som gått igenom samma sak säger han. Det är oerhört mycket mer givande än vad man kan tro.
 webb.jpg?doprocessing=1&w=384&c=95&ci=100,0,800,1000)