– JAG gjorde allt, även balett! Det var väldigt tufft, och svårt att hitta jobben. Men jag hade bestämt mig. Jag ville bli musiker på heltid – professionell musiker. Orden är Benikos. Hon säger dem lika säkert som självklart. Drömmen har hon haft sedan barndomen. Idag har den slagit in. Men vägen dit har varit allt annat än spikrak. Och det har – precis som enligt den gamla klyschan - krävts både blod, svett och tårar för att nå målet.
– Jag utbildade mig till pianist vid Toho Gakuen music university i Tokyo och tog
examen 1995. Efter det har jag bland annat jobbat som frilanspianist, ackompanjetör och kammarmusiker, berättar Beniko och fortsätter:
– Det finns väldigt mycket körsång i Japan, så då gjorde jag det ett tag. Sedan blev det balett. Jag gjorde verkligen allt, och har säkert också haft en del tur längst vägen.
I dag lever hon sin dröm. En barndomsdröm som slagit in för den lilla tjejen som växte upp i Tokyo hos en musikälskande familj, där mamma var organist och morfar var starkt troende kristen med en fabless för orgelmusik.
– Hemma i Japan bodde vi tillsammans. Jag minns hur jag ofta satt och lyssnade på
orgelmusik tillsammans med morfar som samlade på LP-skivor med orgelmusik, berättar Beniko och fortsätter;
– Det var ganska roligt, för huset var traditionellt japanskt inrett med tatamimatta
på golvet och rispappersväggar och mitt i det satt morfar och lyssnade på LP-skivor och cd med Buxtehude, Bach och många andra. Jag minns att det lät väldigt ”europeiskt” och konstigt. Men samtidigt var det både spännande och exotiskt. Det är därifrån jag fått mitt kall. Då, som fyraåring, hade jag inte en aning om att jag själv en dag skulle komma hela vägen till Sverige och livnära mig på att spela musik.
Men det var som sagt ingen spikrak resa. Under sina första år i Sverige fanns det omständigheter som kom att göra att musiken nästan inte ens fick plats på agendan. Ett sprucket äktenskap gjorde till slut att det blev fart på Beniko. Hon började att lära sig svenska på riktigt via SFI och tog sig igenom de nödvändiga kurserna för att ha en bas att stå på. Därefter vaknade intresset för musiken så sakteliga igen genom den praktikplats hon fick på konserthuset i Helsingborg.
– Jag jobbade på notbiblioteket, och längtade efter musiken. Hela tiden! Till slut fick jag kontakt med musikerna och då blev min längtan ännu starkare! Nu var jag helt övertygad – jag ville stå där på scenen och spela!
Praktiplatsen följdes av en solistutbildning i Köpenhamn, med examen för en
musikprofessor 2005-2007. Kort där efter fick hon veta att Kungliga Danska Konservatoriet sökte elever till solistutbildningen via diplom. Hon sökte – två månader innan antagningsprovet – och blev antagen.
– Det visade sig att jag inte hade en aning om hur svårt det var. På den tiden hade jag bara ett litet piano hemma, men på antagningen fick jag spela på den bästa flygeln som finns i en jättestor och vacker konsertlokal, berättar Beniko och fortsätter;
– Då glömde jag att det var antagningsprov. Jag var bara så otroligt glad och musiken bara flöt fram utan någon nervositet alls – det var som en befrielsekänsla! Efter antagningsprovet fick jag veta att de bara har EN sådan plats – vart annat år. Då kändes det bara härligt himmelskt! De hade hur många Steinwayflyglar som helst, så ofta, ofta åkte jag dit hela vägen från Helsingborg bara för att kunna öva.
Studierna gick så bra att Beniko belönades med stipendium, pengar som kunde täcka en del av kostnaderna för utbildningen - men ännu viktigare – kapital som räckte till att köpa sig en egen flygel.
– Det var en obeskrivlig känsla. Helt fantastisk. Det går inte att beskriva med ord!
Nästan direkt efter utbildningen blev hon anlitad som orkesterpianist i Helsingborgs symfoniorkester. Sedan tog det fart med frilansuppdragen och hon är numera väldigt aktiv som pianist. Utöver det har Beniko även sedan i höstas börjat vikariera för Svenska kyrkan i Helsingborg som musiker, ett vikariat som organist som sträcker sig över större delen av sommaren. Men det blir även fortsättningsvis en kombo med det bästa av två världar lovar Beniko;
– Vissa dagar blir det absolut både orgel på högmässan för att sedan åka vidare och spela på en konsert på kvällen.
Beniko är helnöjd med den sits hon befinner sig i just nu.
– Det känns väldigt spännande att kunna få lov att kombinera de båda, eftersom jag har nytta av det ena när jag spelar det andra. I och med orgeln så breddar jag mig, vilket ger mig helt nya möjligheter att få ägna mig åt det jag brinner för – musiken fullt ut.
Sedan i höstas är hon anmäld till en kantorsutbildning i Oskarshamn som hon gör på distans. Målet är klart;
– Jag vill bli kantor – det är mitt mål nu. Det är svårt – jättesvårt. Och en stor utmaning. Men det är detta jag älskar att göra. Att få spela musik och få uttrycka mig genom den.
Text och foto: Mikael Carlsson/dinbild.com