Scen från filmen Heartstone. Pojkar springer på fält.
Foto: Heartstone-thefilm.com

Heartstone har ungas perspektiv

Heartstone handlar om två tonårskillar i en fiskeby på Island som under en turbulent sommar tar första klivet in i vuxenlivet. Regissören Gudmundur Arnar Gudmundsson, själv missförstådd som barn, vill göra tonåringarnas värld tydligare för vuxna.

Det blev den isländska filmen Heartstone som vann Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2017. Regissören Gudmundur Arnar Gudmundsson kunde själv inte medverka på Barn- och ungdomsfilmfestivalen, BUFF,  i Malmö utan priset togs istället emot av Baldur Einarsson, en av de unga huvudrollsinnehavarna.

Kort därefter når vi Gudmundur Arnar Gudmundsson på telefon när han nyss landat i den tjeckiska huvudstaden för att medverka på den internationella filmfestivalen i Prag.

Varför var den här historien viktig att berätta för dig?

− Min egen tonårstid var väldigt dramatisk, jag kände mig otroligt missförstådd som barn. Jag blev inte tagen på allvar. Mina problem, sådant som betydde allt för mig sågs inte som viktiga av de vuxna. Och jag tycker det är så generellt i samhället. I tonåren är man ju varken barn eller vuxen men man är liksom inte inkluderad av de vuxna. Som tonåring förväntas du uppföra dig som vuxen fastän du inte är det. Kanske är det därför jag vill visa de ungas perspektiv. Kanske kan min historia göra tonåringarnas värld tydligare för de vuxna.

Vad vill du säga till de unga, vad vill du ge dem med filmen?

− Att inse att vänskap är det viktigaste och att de ska acceptera sig själva. Sedan det här att beskriva realistiska familjer − pojken Thors familj är ju rätt dysfunktionell – och att det faktiskt gäller för nästan alla familjer. Det vill jag visa. Och ungdomarna gillar verkligen filmen. Jag blev faktiskt otroligt förvånad att ungdomar tycker så mycket om den som de gör. Filmen blev omedelbart en stor hit på Island efter premiären och det trots att det är en ganska långsam och konstnärlig film. Men jag tror att det handlar just om att vi tar tonåringarna på allvar. Ofta när så kallade tonårsfilmer görs så är de antingen gjorda för en vuxen publik eller så riktar den sig till tonåringar men inte på ett realistiskt sätt.

Det dramatiska isländska landskapet är centralt i filmen. Hade du kunnat berätta historien också i en annan miljö, tror du?

− Det kunde jag nog, historien skulle nog fungera även på annat håll. Fast samtidigt så är naturen en viktig komponent. Den där karga småstaden och den karga naturen stöder på något vis själva huvudhistorien.

Hur gick castingen till?

− Eftersom det i princip inte finns några unga skådespelare på Island hade vi en öppen casting. Det kom väldigt många barn, runt tusen, tror jag. Därefter tog vi ut några i en grupp. Eftersom de aldrig agerat förr var det viktigt att lära dem det. Vi arrangerade ett långt träningsprogram för dem i tio månader. Programmet var också viktigt för att se var deras gränser gick. Jag har tidigare gjort kortfilmer med barn. Ibland har man castat någon som verkar bra men så har man inte tränat ordentligt innan själva filmningen började. Då kan det hända att de inte pallar att genomföra arbetet. Därför gjorde vi det grundligt denna gång. Det har varit väldigt roligt att följa dem och se hur de har förändrats och vuxit under filmens gång.

Filmen har vunnit flera priser och visas på festivaler över hela världen. Varför tror du den går hem överallt?

− Det är väldigt roligt. Vi har visat den på så olika ställen som Europa, USA, Indien och Sydkorea. I alla länder gillar både vuxna och ungdomar filmen. Det verkar som om den har något allmängiltigt som berör alla– vi människor är väldigt lika varandra. Alla verkar kunna relatera till karaktärerna och kan identifiera sig med att vara en tonåring som ska bli vuxen. För mig personligen är det förstås väldigt roligt och också en stor lättnad att känna att folk känner igen sig i den historia jag ville berätta. Framgången underlättar förstås också för mig i mitt arbete med nästa film.

Är du på gång med en ny film?

– Ja, det är lite hemligt ännu men jag kan avslöja att det handlar om unga igen. Fortfarande gör vi mycket promotion för Heartstone, just nu är jag till exempel i Prag på filmfestival, men jag hoppas att jag snart ska kunna sätta mig ner och få tid att komma igång med att skriva.

Varför heter filmen Heartstone, Hjartasteinn på isländska?

– Jag vet inte riktigt. Det betyder liksom inget särskilt, det var bara ett ord som kom för mig och som fastnade i mig och jag bara gillade det. Mina producenter ville att jag skulle välja en annan titel men jag höll fast vid det. Jag tänkte att hjärtsten innehåller de två element som också är en del av filmen: skönhet och hårdhet. Så då hängde det ju ihop med innehållet i filmen. Och så har ordet en poetisk ton. Sedan önskar jag att den fått en svensk översättning i Sverige istället för engelska Heartstone.

Andrea Kollmann

Heartstone kommer att visas på Folkets bio senare i år. 

 

 

Filmskaparen Baldur med sitt nyvunna pris.

Baldurs första film

Fjortonårige Baldur Einarsson spelar Thor i filmen Heartstone som fick Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2017. Han har inte skådespelat tidigare men vill gärna fortsätta. Att kunna vara en helt annan person än man brukar är väldigt roligt.

Scen från Microbe & Gasoline

Svenska kyrkans ungdomsfilmpris

Sedan 2007 delar Svenska kyrkan ut ett ungdomsfilmpris på 100 000 kronor till film som speglar frågor som är aktuella bland ungdomar idag.