Foto: Martin Lindeberg

Biskop Johan: "Vi fortsätter att be"

Krisen påminner om grunden vi bygger på

Vi kan läsa i Apostlagärningarna (kapitel 2 vers 42) att de första kristna höll sig till den apostoliska undervisningen, bönen, nattvarden och gemenskapen. Dessa fyra är på något sätt de pelare som kyrkan står på. Tar vi bort en börjar vi vackla.

I den tid av kris vi befinner oss i har vi tvingats att tänka om och prioritera om. Det är så mycket vi gör i församlingarna och så mycket som vi förväntas att göra men vi kan inte göra allt och en del måste göras annorlunda. Vi behöver påminna oss om vad som är centralt i att vara kyrka – att förkunna evangeliet, att be, att dela sakramenten och att vi tar vara på vår gemenskap. Detta gjorde de första kristna och det gör vi.

För att inte smitta varandra med det nya viruset, som vi inte förstår oss på än, måste vi avstå från en del av det vi brukar göra men vi slutar inte att ta det uppdrag vi fått av Jesus på allvar. Vi fortsätter därför predika, förkunna och undervisa på många sätt. Man kan läsa Bibeln och annan litteratur i enskildhet och sedan samtala via mail, SMS eller annan brevväxling. Varför inte ringa någon och prata om det man läst? Många har upptäckt videomöten där vi både kan se och höra varandra för att gemensamt ta del av undervisning och förkunnelse. Gudstjänster kan sändas via nätet och spelas in och lyssnas till senare. Under påsken ropades Kristi uppståndelse ut på internet på ett vidare sätt än tidigare påskhelger så att fler människor än vanligt tog del av den.

Vi fortsätter att be. I skrivande stund får upp till 50 personer som är friska och inte tillhör en riskgrupp sitta utspridda och delta i bön och gudstjänst. Vi ber i hemmen och på arbetsplatserna. På det sättet kommer vi nära varandra trots social distansering. Ingen befinner sig längre ifrån någon annan än en bön. Jag har under denna kris samtalat med människor i både Afrika och Amerika där vi konstaterat att Gud är lika nära oss alla trots att vi är på olika kontinenter och därför är vi också nära varandra i bön.

Vi fortsätter att fira sakramenten. Dop kan genomföras i liten skala och senare firas stort, om man vill det, när det blir möjligt. Då kan vi fira både dopet och möjligheten att åter träffas. Nattvard firas på olika sätt i våra kyrkor och församlingar. I en del mässor får man del av brödet, i andra sammanhang ges möjlighet att på en skärm eller på avstånd se brödet och vinet. En bön används ibland i längtan efter att åter gemensamt få dela sakramentet.

Vi fortsätter att ta vara på vår gemenskap. Gemenskapen är diakonal och själavårdande. Vi bär varandra genom livets svårigheter. Vi finner vägar genom att handla till den som inte själv kan, att samtala om ångesten, att knyta kontakter på alla de sätt den moderna världen öppnar för oss.

Krisen kan hjälpa oss att slipa vår kyrkliga identitet. När vi tagit oss igenom krisen kan de nya insikterna följa med och forma även det som vi lägger till av olika aktiviteter så att vi fortsätter att vara just den apostoliska gemenskap som byggs upp av ord och sakrament med diakoni och själavård som lim. Gud har inte glömt oss och vi glömmer inte Gud. Vi glömmer inte varandra och längtar efter möjligheten att åter fullt ut kunna träffas. Längtan är god. Den blir en bra grund att bygga framtiden på.

/Biskop Johan Tyrberg

 

I Hässleholms församling har vi, på grund av rådande situation, sedan Skärtorsdagens mässa, valt att pausa vårt nattvardsfirande tills vidare. I stället för högmässa firar vi gudstjänst där vi ber den bön biskop Johan skriver om – i längtan efter att åter få dela nattvardsgemenskapen med varandra.