Meny

Nu sjunger vi vår skapares lov

BISKOPENS SOMMARKRÖNIKA | Denna vår och försommar har psalmen ”Härlig är jorden” sjungit i mitt huvud. Jag tror det beror på krocken mellan den overkliga pandemin och dessa fantastiska årstider. För i denna psalm ryms både naturens skönhet och livets förgänglighet.

Psalmen rymmer också en hoppfull bild som tilltalar mig mycket: pilgrimsvandringen. Ordet pilgrim, från latinets peregrinus, betyder främling. En tidig kristen bild av trons människa på livets väg var just att hon var en främling. Hennes egentliga hemvist var den himmelska, det var den heliga plats som var målet för hennes färd. ”Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma”, som Hebreerbrevets författare skriver.

Och visst tilltalar bilden av pilgrimsvandringen oss? Vi är på väg genom livet. Varje nytt nu är ett steg på livsvägen. Snåriga igenvuxna stigar byter av lättgångna landsvägar. Vi möter både tunga uppförsbackar och hänförande utsikter. Ibland hittar vi vägen, ibland går vi vilse. Vi känner oss ibland som främlingar i tillvaron och vi längtar efter ett sammanhang. Ja, vi är pilgrimer i tiden.

Psalmens bild av en vandring som inte begränsas av tid och liv ger samtidigt tröst och mod. ”Släkten följa släktens gång”. Så har skett i alla tider och jag ingår i det. Den insikten hjälper mig att leva här och nu och hantera min rädsla och litenhet i mötet med liv och död. Jag vågar tro att tillvaron är mer än det vi ser och förstår, att vi är en del av något större.

Alla har vi, tillsammans med änglarna, en plats i himlakören och ett uppdrag i fridens tjänst på denna jord.

Biskop Eva Nordung Byström

Detta vill också ”de fagra riken på jorden” påminna oss om. Vi är uppbyggda av samma celler och molekyler som träden, djuren, gräset och stjärnorna. Allt hör i hop samtidigt som allt har sin tid och sin plats. Våra liv och evigheten är sammanflätade som vinden i trädens kronor. Vi är inte ensamma på pilgrimsvandringen och vi har ett hem. Låt den insikten fylla dig med tröst och livsmening denna sommar.

Psalmens sista vers lyfter så fram det Gud ger i den tröst och livsmening som detta trygga sammanhang innebär. Det himmelska hemmets frid som änglarna sjöng om den första julnatten, den friden bär vår pilgrimssång. Dess toner behöver vi sjunga i både glädje och sorg, medvind och motvind. Men inte tyst och försynt för oss själva utan i stolt och trotsig tro inför hela världen. Det är vår kallelse som kyrka. Guds fridssång, den som gav hela skapelsen liv, den är också vår pilgrimssång. Alla har vi, tillsammans med änglarna, en plats i himlakören och ett uppdrag i fridens tjänst på denna jord.

Vi är på vandring och Jesus Kristus går vid vår sida. Vår puls liksom våra andetag inbjuds att varje dag, för varje steg, i varje andetag, tillsammans med den svenska sommarnaturens grönskande prakt sjunga vår skapares lov.

Jag önskar dig Guds frid och en välsignad sommar med många stärkande rastplatser på pilgrimsvandringen.

Eva Nordung Byström,
biskop i Härösands stift 

Härlig är jorden

Härlig är jorden, härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

 

Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

 

Änglar den sjöngo först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

SvPs 297