Klockan är strax innan nio på kvällen när hon stänger dörren om sig. Barnen sover i ett annat rum och maken håller sig i en annan del av huset. När kvällens jourpass börjar slår hon sig ner vid datorn med bibel, psalmbok och en kopp te.
De första samtalen har redan kommit in fast telefonjouren precis öppnat. Eftersom anonymiteten i jouren är absolut och ömsesidig ser aldrig den tjänstgörande prästen telefonnumret. Istället klickar hon på en länk hon har framför sig på dataskärmen och telefonen ringer för kvällens första samtal. Det börjar lite trevande.
- Jag plockar fram min medmänsklighet och närvaro och lyssnar in vad konfidenten har på hjärtat, säger vår jourhavande präst någonstans i Härnösands stift.
Hon har tjänstgjort i telefonjouren lika länge som hon varit präst, tre timmar per kväll ungefär en gång i månaden. Jourkvällarna ingick i det första årets tjänstgöring när hon var nyvigd präst och efter det har hon egentligen aldrig funderat på att sluta.
- Jag känner att det är ett viktigt uppdrag där jag finner mening. Och jag är så tacksam över alla människor jag får träffa, som jag aldrig skulle ha träffat annars. Det är människor med olika liv och erfarenheter vars tankar och känslor jag får dela, säger hon.
Efteråt kan jag förundras över att samtalet bar, att jag kunde stå kvar. Att jag orkade lyssna och ta emot något så svårt. Då påminns jag om att det är med Guds försyn. Vi är tre i samtalen.
En av Härnösands stifts jourhavande präster
Samtalen handlar ofta om oro, kanske i samband med sjukdom eller brustna relationer. Det kan vara akuta händelser eller sådant som hänt tidigare som ligger och skaver. Många som ringer plågas av ensamhet, för en del är det här samtalet första gången på hela dagen som de säger något.
- De ensamma hör till dem som ringer igen, ungefär som att de tittar in för att prata lite någon kväll ibland. Det är lite trevligt att ha de samtalen mellan de svåra.
Det har gått rätt många år, det har blivit många samtal och en del samtal är tunga att ta emot.
- Det tog ett tag att lära sig att släppa det efteråt, men det måste man göra. När ett samtal har avslutats har jag gjort allt jag kan för den här medmänniskan, vi kommer inte att mötas mer. Man får vara supernärvarande i stunden, men sedan måste man släppa det och tänka att nu är det i Guds händer.
- Efteråt kan jag förundras över att samtalet bar, att jag kunde stå kvar. Att jag orkade lyssna och ta emot något så svårt. Då påminns jag om att det är med Guds försyn. Vi är tre i samtalen.
Jourhavande präst är ett akut samtalsstöd som kompletterar den själavård som erbjuds i församlingarna. Sedan några år finns även möjlighet att chatta med Jourhavande präst eller att skriva ett digitalt brev.
Alla som kontaktar dessa tjänster och prästerna som svarar är helt anonyma. Därför kallas inte heller prästen i den här intervjun vid sitt namn. Prästerna i jouren har absolut tystnadsplikt
Kajsa Åslin
2021-02-05