En av bibelns många bilder för påskens budskap är den om vetekornet som måste falla ner i jorden och dö för att kunna få nytt liv. En fantastisk bild så här i vårens tid.
Vi behöver verkligen hämta mod och styrka ur det som påskens budskap säger oss om att sjukdom, död och mörker aldrig kan få sista ordet i tillvaron. Och vi behöver ständigt påminnas om att det är detta som är det centrala i vår tro. Att det i centrum av vår tro står ett kors. Ett tomt kors, ett uppståndelsekors, som en symbol för att döden och ondskan inte längre har sista ordet. Det korset sträcker sina armar mot oss som en öppen famn, en famn där vi alla ryms och som bär oss genom mörker och död till ”en glädje bortom graven och en framtid full av sång”.
För många har det gångna året burit med sig tung sorg och stora påfrestningar och utmaningar. Det är inte att undra på om dessa påfrestningar fört med sig att man tappar tron på tillvaron och livets mening. Långvarig ensamhet, isolering, sorg och saknad, rädsla och ekonomiska utmaningar är tärande. Till slut är det lätt att tappa greppet och livslusten. Det är som om en lång, lång, långfredag lamslagit våra liv, vår värld och vårt samhälle. Hur ska man orka leva i och ta sig igenom detta? Hur ska man i långfredagens mörker orka tro på påskens glädjefyllda budskap? Kanske är det just genom att våga tro.
”Hur tror du att vi skulle ha orkat ta oss igenom detta utan tro?” Det svaret gav en ung kristen flicka som genomlevt krigets fasor i det forna Jugoslavien på en journalists fråga om hur hon kunde tro på Gud efter allt hon varit med om.
Det är lättare att orka med en långfredag om man tror att det kommer en påskdag.
Eva Nordung Byström
Det är lättare att orka med en långfredag om man tror att det kommer en påskdag. Och det är ju det som är påskens budskap. Att vi aldrig får förlora tron och hoppet. Att det mitt i det mörkaste mörker, i dödens dal, ändå finns en strimma av hopp, att det finns en kärleksfull kraft som går vid vår sida, en famn som bär oss i och genom det svåra, vad som än händer.
Påsken vill uppmana oss att aldrig släppa taget om den trotsiga tro som säger att ljuset är starkare än mörkret, att kärleken övervinner hatet, att det finns större värden i livet än det ytliga och materiella och att Gud finns och går vid vår sida. Därför fortsätter vi att ringa i våra kyrkklockor och tända våra böneljus även denna påsk.
Och därför vill jag, trots allt, önska dig en glad påsk i den trotsiga trons och det ljusa hoppets tecken.
Jesus Kristus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden!
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått
Hoppet är framtid, nu är livet vår möjlighet
Herren lever mitt ibland oss, dödas och lider här,
Uppstår och ger oss gränslös kärlek, halleluja
(SvPs 155)
Eva Nordung Byström,
biskop, Härnösands stift