Iris Wikrén mötte sin blivande man Arne på den första kursen i grekiska när de båda läste teologi i Lund. Iris var tjugo år, Arne ett år äldre. 1960 flyttade paret till Halmstad. Arne började arbeta som präst och Iris som lärare på dåvarande flickskolan.
På den tiden var det vanligt att prästens fru var ordförande i syföreningen och Iris tog först klubban i Olaus Petrikretsen och senare i Katharinakretsen.
Det var inget lätt steg att ta – Iris var bara trettio år och inte särskilt förtjust i att handarbeta.
– I syföreningarna mötte jag ”kyrktanten” – i positiv bemärkelse, säger Iris Wikrén. En tant som hade fokus på de inre värdena som enkelhet, lugn och trygghet. Här mötte jag äldre kvinnors visdom, mod och civilkurage. De förstod att jag inte var så bra på att sy eller baka, men det kunde de göra och jag kunde göra vad jag var bra på.
Tidigare var också traditionen att prästfrun inte yrkesarbetade, men Iris fortsatte att jobba heltid i alla år. Från 1975 fram till pensionen undervisade hon på Kattegattgymnasiet.
I samband med makens pensionering 1999 lämnade hon syföreningarna. Året efter skildes kyrkan från staten och inför det första valet i den självständiga kyrkan blev hon tillfrågad att ställa upp på en KD-lista. Denna ersattes senare av Samlingslistan, med personer från flera borgerliga nomineringsgrupper. Samlingslistan upphörde i och med 2017 års kyrkoval.
Nu ser hon tillbaka på några frågor som känns särskilt viktiga.
– För mig personligen är det största beslutet att återförena de båda församlingarna Martin Luther och S:t Nikolai, säger Iris Wikrén.
Hon nämner också köpet av Olaus Petri kyrka och Olaus Petrigården, som nu blivit en populär samlingsplats för människor i alla åldrar. Även försäljningen av Nissaströms kursgård och förra årets renovering av S:t Nikolai kyrka är händelser hon lyfter fram.
Och så förstås att hon varit med och röstat fram den första kvinnliga biskopen i Göteborgs stift: Susanne Rappman som tillträder 2018.
– Det har varit väldigt roliga år som förtroendevald, där jag verkligen känt att det går att påverka.
Men Iris Wikrén släpper inte sitt engagemang helt – hon fortsätter med språkcaféet.
– Det berikar mitt liv att träffa människor från andra kulturer, säger hon.
Iris Wikrén tackades vid årets avslutningsmiddag på torsdagskvällen, liksom övriga avgående förtroendevalda samt anställda 25-årsjubilarer.
Text: Mona Davidsson
