Torsdag 9 februari
Klockan närmar sig 19.00 och konfirmanderna som går i Häljarps församlings veckogrupp börjar droppa in en efter en på stationen i Hyllie. Det är dags för lägerresa till Krakow som ligger i södra Polen.
Både konfirmander och ledare är spända och pirriga av förväntan. Här möts vi av David Lund som är vår reseledare för helgen. Efter att vi sagt hejdå till föräldrar tar vi tåget över till Kastrup där vi efter ett par timmars väntan äntligen är uppe i luften. Det blir en sen kväll och klockan är 01.00 när vi äntligen kommer upp på våra rum på hotellet i Krakow. Vi ser fram emot ett par intensiva och intressanta dagar i denna europeiska storstad.
Fredag 10 februari
Dagen börjar med frukost på hotellet innan det är dags för sightseeing i Krakow.
Malena, född i Krakow, blir vår guide. Hon talar flytande svenska och är fantastisk på att fånga gruppen. Vi lär oss bland annat att Krakow är Polens näst största stad med cirka 800 000 invånare. Med ett gammalt universitet fylls staden av många studenter från Polen men också från Skandinavien. Vi får se gamla stan, slottet, kyrkor (det finns cirka 120 katolska kyrkor i staden) och avslutar i de judiska kvarteren och en gammal synagoga som fortfarande är i bruk.
Vid andra världskrigets start bodde det omkring 60 000 judar i Krakow och även fast staden inte blev bombad och förstörd under kriget tvångsförflyttades de flesta judar till ghetton och så småningom också till förintelselägren. Idag räknar man med att det bor ca 250 judar i staden.
De som inte kommer ihåg det förflutna är dömda att upprepa det.
Citat av George Santayana, skrivet på en av väggarna.
Efter lunch tar vi tåget till saltgruvorna i Wieliczka. Där får vi börja med att ta trappor nedåt, nästan 60 våningar tills vi är cirka 65 meter under jorden. Men det är bara början. Längs slingrande gruvgångar och trappor här och var kommer vi till slut till nivå tre av nio. 135 meter under jorden.
Saltgruvan i Wieliczka finns med på Unescos världsarvslista och det är lätt att förstå varför. Gruvan har varit aktiv från 1200-talet fram till 1996. Att vara gruvarbetare kunde vara väldigt farligt och det var ett tungt jobb att släpa stora saltblock genom gruvans gångar och upp till ytan. I gruvan finns kapell som gruvarbetarna byggt inför varje nytt område som grävts ut. För att tacka Gud för att de hållits vid liv så här långt. Kapellen och övriga delar av gruvan har smyckats ut av enorma saltstatyer och stora ljuskronor. Vi vuxna som var med försökte oss på att skapa selfieglorior med varierande resultat.
För konfirmanderna var det mest spännande att verkligen testa så att det var salt på väggarna. Och hur testar man det? Genom att slicka på väggarna såklart. När det var dags för att ta sig upp till ytan igen behövde vi dock inte ta trapporna, då fick vi ta hiss i stället. Skönt för trötta ben efter många steg under dagen!
Lördag 11 februari
Ett par dagar innan vår resa till Krakow såg vi filmen ”Pojken i den randiga pyjamasen” med konfirmanderna. En film som utspelar sig under andra världskrigets Tyskland. Genom ett barns ögon får vi en inblick i de fruktansvärda koncentrationslägren. Alla är märkbart tagna efter filmen. Ledare och konfirmander. Filmen är en förberedelse inför det vi ska få möta idag. En tidig frukost innan vi tar bussen till staden Oświęcim som är det polska namnet på staden som av tyskarna fick namnet Auschwitz. Det blir en lång dag på Auschwitz I och Auschwitz II (även kallat Birkenau) där vi får möta ondskan och fasorna från andra världskriget. Kylan och blåsten biter i våra kroppar under timmarna som vi blir guidade i förintelselägret. Vi får lära oss om historien och se de fasansfulla brotten som försiggick här. Att på några få rader uttrycka det vi upplevde är i stort sett omöjligt.
När vi frågade konfirmanderna efteråt hur upplevelsen hade varit var det tyst. Hur sätter man ord på det som är så fasansfullt? ”Det var tungt” svarade till slut en av ungdomarna. Och det var det. Omkring 1 miljon människor avrättades på denna plats under åren fram till andra världskrigets slut, av dessa var 225 000 barn och tonåringar. Det är svårt att ta in, kylan tränger längre och längre in och jag tror inte bara att det är blåsten som gör att jag känner mig alldeles kall inombords. Hur tar man sig vidare efter det här?
Ett citat på en av väggarna i en av bostadsbarackerna får leda oss vidare: ”Those who do not remember the past are condemned to repeat it” (George Santayana). ”De som inte kommer ihåg det förflutna är dömda att upprepa det.” Vi kommer att komma ihåg och vi gör allt för att ljuset ska övervinna mörkret.
Vi får en otroligt fin kväll tillsammans i gruppen med många skratt, fint tacktal från en konfirmand och god mat.
Söndag 12 februari
Helgen närmar sig sitt slut och dagen går åt till att ta sig hem mot Sverige igen. Efter frukosten åker vi mot flygplatsen och alla är ganska trötta. Jag tänker mig några ord från konfirmanderna när vi står där på perrongen på Kastrup för den sista tågresan hem och frågar dom: ”Vad tar du med dig från den här resan? Vad var det bästa?” ”Allt” svarar alla i kör.
Jag tänker att det sammanfattar resan fint. Vi ska låta konfirmanderna landa här hemma ett par dagar innan vi på nästa konfirmandträff återkopplar till resan och låter konfirmanderna utveckla sina tankar och känslor efter en resa som denna.
Text och foto: Emma Viberg