Med det i tanken hade vi längtat efter att får göra Velvet Undergrounds tredje album som mässa. Formen, musiken och texterna var så självklara. Ämnet likaså. Med Ebbot, Magnus Carlson och band gjorde vi mässan Somekinda love i mars 2012 med hbtq-tema.
Samma år gjorde vi Dark Side of the Moon som mässa med husbandet från Slussens pensionat och Robert Biggles Sohlberg och Elinor Sahlin på sång. Dark Side of the Moon har betytt mycket för väldigt många i sitt sökande efter vad livet handlar om. Det är musik som rör sig mellan förnuft och känsla, hjärna och hjärta. Det är en helhet, snarare än enstaka låtar, som har en önskan att lyfta människor, se på livet och vad det är att vara människa.
Året därpå tog vi tillfället att fundera kring långfredagens berättelse utifrån vårt eget perspektiv av att vara människor som saknar, längtar, sviker och söker efter kärlek. Om långfredagen berättar att Jesus dör för vår skull, vill vi fundera kring våra egna upplevelser av att gå golgatavandringen i våra egna liv. Vem ser oss då?
Så här fortgår det. En låt tar tre minuter men kan förändra hela livet. I alla år och alla dagar. Det förklarar livet satt i relation till existensen och Gud, till människor omkring, till världen och mig själv. Under 2017 uppmärksammas reformationsåret. Martin Luther talade om människans frihet. Frihet att tolka livet. För någon är musiken och texter en hjälp att finna befrielse och livsmod, att tolka evangeliets berättelse rakt in i vår tid och våra liv. Det är i vardagens kamp med misslyckanden, orättvisor och motstånd som vi behöver få höra att Gud går med oss, att vi är förlåtna och att Gud aldrig överger oss. Därför behövs många förkunnare som hjälper varandra att hitta vägen, nya som gamla låtskrivare. Det är omöjligt att lyfta sig själv ur mörkret. Tillsammans håller vi tron vid liv i vardagen.